Aftonbladet – 13 april 1867, sida 2

l Notarien tog afsked af sin rike klient och gick derifrån. Då grefven blifvit ensam med sin andre gäst, gick han fram till denne, och klappade honom sakta på axeln. Nu har du sofvit nog, min sköna! ropade han gladt. Den andre öppnade ögonen och räckte fram handen. Goddag, broder. De omfamnade hvarandra. Sömnen mätte hafva blifvit upprorisk !4 sade Martial Renaud skrattande, ty hvarken Times eller din notarie förmådde söfva mig. Grefve Warrens uppsyn hade plötsligt förändrats, då han blef eosam med den person som kallade honzom broder. Han tycktes helt och hållet förvandlad. Innan han svarade på skämtet, betraktade han honom utan att släppa den främmandes hand, och ett uttryck af oro afspeglade sig i hans ögon. Du ser trött ut! sade han. Blifva vi någonsin trötta, vi?t svarade Martial med en bekymmerslös rörelse. För Sfrigt gör tillfredsställelsen arbetet lätt. Jag vet att du har lyckats. Hvem har sagt dig det! doktorn ?4 Ja visst! Doktora är en pratmeakare, och jag skall gräla på honom. Börja då raed mig. Martel har incenting hemligt mera för mig än för er, herr gretve.t Det är bra! herr öfverste! svarade gref ven emfatiskt. Ämndrande ton, fortfor han derefter: SAlt är i ordning. Vår man tror sig alltför slug. Han har fastnat isina egna nät. Kommer han i afton? frågade Martia änesliot.