Aftonbladet – 13 april 1867, sida 2

— Kongl. dramatiska teatern hede i går afton samlat en alldeles fullsatt salong med anledning af den pikanta omständigheten, att Bayards och Theaulons gamla välkända komedi, Debutanten och hennes far, återupptagits med en verklig debutant i den ena titelrollen. Det innerligt roliga och under hållande lustspelet, hvilket är bekant för äldre teatervänner genom Pierre Delands mästerliga spel som fadren, syntes vara en nyhet för större delen af gärdagens publik, som på det ange ämaste öfverraskades af dess 0 ella upptåg och i Scribeska ma neret skickligt ledda intrig. Dess handling gör, om någon, skäl för namet intrig, ty den vänder 8g uteslutande kring den gamle skådespelaren Gaspards oförtrutna ansträngningar att få sin dotter antagen som debu tant. Hela den följd af småiatriger, genom hvilka detta slutligen lyckas, tillhör genom sin oförargliga munterhet och qvickhet något af det bästa d BScribeska skolens skapelser. Också töljde äskådarne stycket med lifligaste intresse, hvari dock utförandet hade stor andel. Hr Jolin utvecklade som Gaspard sin vanliga liflighet och rörlighet, här af ypperlig verkan; ett och annat drag kunde dock mindre karrikeras än som sker. Den unga debutanten, fröken Björklund, hvilken för någon tid sedan med bifall uppträdde i Den sedesamma, ädagalade äfven här samma 1 dighet, riktiga och obesvärade framsägning samt okonstlade upp fattning som der, eburu rollen i sig sjelf kaappt lemnar tillfälle till att ådaga 2ga några mer bestämda anlag. Att döma at den unga skåd;spelerskans bäda debuter saknas emellertid ingalunda en god begätping, och det cvanligt starka bifall, som efter styckets slut tillfoll ?debutanten och hennes far?, bör blifva henne en uppmuntran att söka genom allvarliga studier vidare utveckla och fullända dessa naturliga anlag. — BSångfesten i Paris. Komitn för Danmarks deltagande i internationella sångfesten i Paris har upplöst sig, på den grund att ej fulit hundra sångare anmält sig, således ett otillräckligt antal, alldenstund från Paris tillkännagifvits, att Danmark ej kunde betraktas säsom behörigen representeradt af ett mindre antal än 150 sångare.