Aftonbladet – 13 april 1867, sida 2

slagets behandling, att riksdagen kunde derpå grunda ett omdöme rörande den i detta afseende gjorda anmärkningens befogenhet. Dernäst uppträdde hr Jöns Pährsson med ett skriftligt anförande, deri han icke blott upprepade sina till konstitutionsutskottet inlemnade och sf utskottet besvarade anmärkningar rörande gevärsfrågan samt en bataljonsläkareoch en kommerserådsutnämning, utan äfven utbredde sig på ett temligen taktlöst sätt öfver en mängd angelägenheter och förhållanden, som med regeringsåtgärderna och deras granskning icke ega ringaste gemenskap. Hr Nils Larsson, konstitutionsutskottets vice ordförande, upptog till bemötande de båda föregående talarnes yttranden och anförde ce skäl, på grund af hvilka utskottet funnit de aumärkta åtgärderna icke förtjena det ogillande, som mot dem uttalats. Gretve De la Gardie, äfven ledamot af konstitutionsutskottet, kompletterade i vissa delar de meddelade upplysniogarne rörande regeringens förhållande i afseende på den nödtvungna fortsättningen af gevär af äldre modeller. Efter honom uppträdde hr Ola Jönsson från Malmöhus län, synbarligen ännu mycket svag efter en genomgången svår sjukdom, och framlade i ett med mycken uppmärksamhet åhördt och i formelt hänseende särdeles utmärkt anförande, de från utskottets majoritet skiljaktiga åsigter han hyste i afseende å de regeringsåtgärder, rörande hvilka anmärkningar till utskottet bhfvit inlemnade. Han ansåg dessa anmärkningar visserligen icke ha bort gifva anledning till anmälan hvarken enligt 106:te eller 107:de S R. F., men dock ha bort till riksdagen anmälas. Hen erinrade, att det ofta inträffat, att efter någon tids förtjusningsfeber, oppositionen ofta lågat upp med häftighet, hvilket vore för alla obehagligt, och lör ingen nytti Han vore icke någon vän af dylika häftiga omkastningar och trodde derföre att en lugn och sansad opposition, som fästade regeringens uppmärksamhet på af henne begångna misslag, vore ganska nyttig. Anförandet helsa des af kammaren med allmänna bifallsrop. Gr.fve Posse uppträdde nu ånyo och anmärkte, att nan saknadden vigtigaste upplysning man sökte i betänkandet, nemligen uppgift om dagen då regeringen aflåtit en omtalad skrifvelse till Husqvarna faktori. Hr Staaff fann det vara upplyst, att det i afseende å gevärstiliverkningen anmärkta förhållande varit till gagn för landet, och att med hänseende till de anmärkta befordringsfrågorna, det vore olämpligt att uppehålla eg vid en eller två sädana, om man än kunde finna dem besynnerliga, då man ej kunde visa att i allmänhet något klandervärdt system gjort sig gäliande. Hr Rosenberg fann de nu gjorda anmärkningarne mot skedda befordringar strida mot det förr hörda klandret öfver anciennitetsprincipens tillämpning. Deremot trodde han? det kunnat förtjena att med anledning ef tullbetänkandets behandling uttrycka den äsigt, alt regeringen hädanefier borde respektera riksdagens beslut i tullfrågor. För öfrigt nedlade hr Rosenberg under allmänna och starka bifallsyttrivgar en protest mot hr J. Pährsons förlöpningar. Hr Gumelius avsåg regeringen ha väl genomgätt granskaingens skärseld, då äfven de, som framställde de skarpaste anmärkningarne ej yrkade någon påföljd af desamma. Han oc frå me ral sk sla be dr fat upptor derefter de gjorda anmärkningarne tiil la: bemötande i ett temligen utförligt föredrag. Hr C. A. Larsson förundrade sig ej deröfver att grefve Posse hade tagit konstitutionsutskottet för att med detsamma klå regeringen, då han nemligen erinrade det groll mot ministåren, som kunde finnas qvar hos den ädle grefven till följd af den ställniog han vid förra riksdagen intog till reformen. Hr Pährssons yttranden bad han att man ej skulle taga så illa, då denne var kommen färsk från landsorten och ännu ej kunde så noga väga sina ord. Han hade ej sett det förra systemet och kunde således ej jemföra det med det nuvarande. Men visst skulle det se underligt ut om man nu skulle vända ryggen åt en regering, som för sex måna er sedan lade en sådan makt i folkets händer. Talaren ingick derefter i ett af flera qvicka repartier kryddadt genmäle på de gjorda anmärkningarne. Frih. Liljenerantz trodde att man i afseende å regeringssystemets öfverhufvud ännu borde intaga en välvilligt afvaktande hållning, då man ej kunde känna regeringens sigter i de stora frågor, som stå på dager vivsen, men ännu ej kunnat hinna för dev vya representationen framläggas. Hvad åter vidkomme de anmärknicgar, till hvilka detaljgranskningen af siatsrädsprotokollen gifvit anledning vara af underordnad beskaffenhet, och hvad särskildt g värsfrågan angick, ville han så mycket hellre lemna den ovidrörd, som anledningen till det famlande, som man haft skäl beklaga i krigsförvaltningen nu snart torde försvinna. Han ville emellertid fästa upp märksamheten vid den betänkliga väg på hvilken regeringen inträdt genom att, vid beslutet om Östersunds-residensets möblering, förbigå riksdagen vid envisande af anslag till ett alldeles nytt ändamål. Han hade hört att konstitutionsutskottet ej uppmärksammat detta mål och begärde derför ) återremiss. H. exc, frih. De Geer uppträdde härefter och tillkännagaf sig förhindrad att upptaga till besvarande anmärkningar, framställde under debatten, rörande ämnen, som ej i grundlagsenlig ordning blifvit dragna under riksdsgens pröfning. Hr Dahm yttrade sig i samma syftning. Hr Uhr replikerade hr Pährssons och frih. Liljencrantz yttranden, hvarefter frih. Gripenstedt uppträdde och uttalade den åsigt att ej andra ärenden borde göras till föremål för öfverläggning än som i grundlagsenlig ordning blifvit väckta. Emellertid upptog talaren sjelf till besvarande de gjorda anmärkningarne såväl i afseende på möbleringen at länsresidenset i Östersund, som upplåtelsen af atelierbyggnadstomten ä Carl XIII:s torg, hvilket gaf frih. Liljen crantz anledning antyda, att detta sista ämne. om något, icke nu stode på föredragningslistan, då decharge derför redan var me deladt. Hr Medin uppträdde för att ogilla hr Pährssons uppträdande och afskudda sig misstanken att, såsom hans länskamrat, deri ha någon del. Han bad emellertid om öfverseende för honom. Åtskilliga bland ofvannämnde talare uppträdde flera gånger för att besvara gjorca anmärkningar. Resultatet blef i båda kamrarne betänkandets läggande till handlingarne. Armen. K. M:t har den 5 dennes utnämnt och förordnat: I Första lifgrenadierregementet: till underlöjtnant, furiren frib. G. A. Raab; i Helsinge regemente: till underlöjtnant, utexaminerade kadetten, A. Härdelin; vid Westmanlands regemente: till kapten, löjtnanten C. H. R. Beskow, och till löjtnant, underlöjtranten P. A. L. Hammarskiöld ; sumt i armån: till major, kaptenen vid Svea irtilleriregemente, militärattachen vid K. hegskicknino i London CO FE. af Klercker.