Aftonbladet – 12 april 1867, sida 2

; . tiv funnes, eå att icke hvem som helst kunde i de mest oträngda mål interpellera I ministrarne och derigenom neddraga denoa majoriteten att undertrycka en interpellaI devouerad, att den skulle undertrycka I hvarje framställning, som kunde ji någon Under gardagsaitonens sammanträde beandlade första kammaren bankoutskottets etänrande om bestämmelserna rörandel ankens låneoch kreditiv-rörelse, hvilketmo ifölls utom i afseende å den punkt der utakt kottet föreslagit att 400,000 rdr skulle vara fati et maximum, å hvilket någon räkningshaf: Jen are skulle få på en gång beräkna ränta i anken. Kammaren beslöt med 60 röster not 28, att bibehålla nuvarande bestämmelse, om öfverlemnar åt fullmäktige att bestämna, å huru stort belopp på en gång ränta nå en räkningshafvare godtgöras. Vid behandling af statsutskottets framtällning med anledning af 1866 års statsevisorers : berättelse afslog kammaren den krifvelse till K. M:t, som utskottet föreslait, i ändamål att få ett förständigande för rmåförvaltningen att tillse, det omhänderiafvande medel må blifva på fördelaktigate sätt gjorda fruktbärande. Förslaget var I öranledt af revisorernas anmärkning att en ie: lel medel nu äro utlånade mot något lägre P? änta än som för närvarande torde kunna af ;rhållas. Det torde behöfvas mycket kraftiga påryckningar af allmänna meningen i landet nnan första kammaren afskuddar sig det yrelatentiska iuflytande vid handläggningen i Mf vigtiga humanitetsfrågor, som hittills visat sig der vara förherrskande, fastän pre-E aturen der räknar blott egna organer. Dål!? hr Hiertas förslag rörande civiläktenskapet går afton föredrogs, rönte detsamma ettlrfr; kompakt motstånd, och man ville icke enslk; lyssna till hrr v. Gegerfelts ocn Bergstedts ys, ytterst moderata begäran om en återremiss, i syftning att den rätt att afsluta äktenskap utan vigsel, som nu är medgifven vid blandade äktenskap mellaa kristna och judar, 1ö måtte medgifvas äfven för sådana kristna, fu af hvilka endera eller båda icke genom doIN a upptagits i den svenska kyrkan ellerlel lifvit inom densamma konfirmerade. ni Andra kammaren började i går debattera fy det af dess enskilda utskott framlagda för-sc slag till arbetsordning för kammaren. För-b slagets behandling föregicks af en prelimi-h när-diskussion, som fick uttänja sig så länge, att en god del af förslaget skulle ba kunnat lti under tiden blifva genomgånget. Innan ännu lp någon af förslagets paragrafer blifvit före-lir dragen, uppträdde nemligen hr De Mare!n och begärde act förslaget skulle i sin hel-n het återremitteras, med hvilken åtgärd af-lfe sågs helt enkelt att detsamma skulle undan-!n skjutas för denna riksdag, eller åtminstone s tilldess de gemensamma reglementariska bestämmelserna för riksdagen blifvit åntagna. Hr Bergström motsatte sig en sådan åtgärd v och yrkade att förslaget skulle punktvis föredragas. Härmed skulle det synts som saken borde ha varit slut, då grundlagen uttryckligen bjuder, att ett förslag skall punktvis föredragas, då sådant blifvit af någon ledamot begärdt; men i stället fick debatten fortgå, derunder temligen häftiga repliker utbyttes, och till sist gjorde tal nviannen till och med proposition på återremiss och votering derom begärdes. Det svåra afsteg från i grundlagen stadgade former, som skulle uppstått om vid ep sådan votering deras rätt blifvit undertryckt, som yrkade en behandling punktvis; förekoms dock till sist derigenom att hr De Marå afstod från sin begäran om återremiss. Den märkligaste förhandlingen uppstod sedermera rörande den paragraf, som handlar om sättet för interpellationsrättens begagnande. Utskottet har föreslagit att ledamot, som vill utom dagordningen framställa spörjsmål till. konungens rådgifvare, skall allenepå detsamma skriftligen och af bestämdt innehåll. Kummaren beslute? — stadgas det vidare — ?utan föregående öfverläggning, huruvida spörjsmålet må framställas eller icke.? Flere ledamöter yttrade stora betänkligheter mot den rätt, som härmed tillerkännes tion. Det anwärktes såsom något högst betänkligt om skarpa partigrupperingar skulle uppså och mejorileten komme att begagna sin makt för att undertrycka hvarje framställning från minoritetens sida, eller om majoriteten skulle vid något tillfälle vara så mån oroa eller besvära ministeren. Å andra sidan framhölls vigten af, att något korrekvigtiga konstitutionella rättighet så att den )I förlörade den stora betydelse den i annat I fall måste ega. Hr Björck framställde derI före ett bemedlingsförslag, gående derpå ut, latt såsom vilkor för en interpellations I framställande skulle stadgas, att något visst .Jantal ledamöter; t. ex. 30, biträdde framställningen derom. Detta förslag underI stöddes af flere Tedamötet; men br Björck Tlät det sedan sjelf falla, under förklaring, latt han vid närmare eftersinnande funne; , att majoriteten borde i hvarje fall vara bestänimande. Deremot uppträdde hr Erik Ersson och yrkade att Hela paragrafen skulle utgå och således ingen bestämmelse i ämnet meddelas. Det skreds slutligen till votering mellan utskottets förslag och hr sErssons yrkan om äfslag, dervid det befanns ;Jatt meningarne voro så delade, att den förseglade sedeln måste öppnas, hvilken gaf l utslag till förmån för utskottets förslag, som alltså blef af kammaren antaget. Under .Jden sensation, som denna utgång fram-I kallade, afslogs i en knapp vändning hr Witts yrkande om uteslutning af den ihans I tanke grunclagsvidriga bestämmelsen, som I förbjuder öfverläggning om saken innan beslut fattas. hl Vi tro det våra ganska nyttigt och nödtl vändigt att någon garanti bereddes mot o I missbruk af interpellationsrätten; men vi r beklaga om några formella skäl verkligen Zllade hinder i vägen för antagande af ett a medelvägsf.rslag, sådant som hr Björcks, n I hvilket kunnat innebära den önskvärda , garantien mot missbruk, men på samma olgång skydda minoritetens yttrandefrihet I mot ett ganska lätt tänkbart majoritetsI förtryck. I dagens sammanfräden hafva kamrarne I först genomgått statsutskottets förslag till al sammanjemkningar och voteringspropositioner med anledning af kamrarnes skiljaktiga I beslut, rörande hufvudtitlarne, hv: ka Orde