Aftonbladet – 11 april 1867, sida 3

PTS I SARI BISARRES es 1 KHEE Kp . Itill största delen med fastande mage och åt a, följd af sina likaledes utsvultna familjer infunnit sig på samlingsplatsen, och den långa vägen torde ha blifvit tong för mången ai arbetarne, hvilka enligt allas omdöme uppförde sig med oklanderlig ordsing och lugu. Såsom det berättas ha de beklagansvärda . jafsändt en deputation till ministåren för att bedja regeringen genom allmänna erbeten gifva dem tillfälle att förvärfva medel till lifsuppebälle.s En sgitation, för hvilken general Perronet Thompson står i spetsen, har satts i gång för att utverka valrätt åt ogifta qvinnor, som betala skatt. HOLLAND. I den på telegrafväg lemnade uppgiften om ministern Van Zuylens svar på hr Thorbeckes interpellation rörande Luxemburg göres nu den rättelsen, ati ministern långt irån att erkänna eller ene låta förstå; att det var om köpeskillingsfrågan, som konungent-storhbertigen och fransmännens kejsare icke kunde komma öfverens, satte han tvärtom en öra i att försvara sin suverän mot beskyllnisgen att vilja köpslå om sina luxemburgska undersåter. fan förklarade, att om en ersättning hade mäst begäras, var den PR RARE SSRRSIRA get genom 1839 års fördrag erkända områdets halfva värde. ; NORD-TYSKLAND. Som förut är berättadt, hade de båda nordslesvigska deputeradena Kryger och Ahlmann till 53:e punkten i författningsförslaget ställt ett amendement om värnepligtens suspenderande i Nordslesvig tills frågan om dess återlemnande fill Danmark blifvit afgjord. Båda motiverade sitt amenI dement i manliga och hofsamma anföranden, den förre under den allmänna diskussionen öfver -punkten, den sednare vid specialde batten. Vi återgifva härsedan några huf: vudpunkter ur Ablmanns tal; 2—— — Det är allmänt bekant, yttrade talaren, att iredstraktaten i Wien bestämmer, att Slesvigs och de andra heriigdömenas invänare under de första sex åren efter freden i Wien äro berättigade ast välja hvilken stals undersåter de vilja vara, Denna rätt ha många, ja, nästen alla af våra värnpligtige begagnat sig ef och begifvit sig till Danmark. Deha i fullkomligt laglig form låtit enrolera sig i danska armen, de ha blifvit danska uzdersåtersoch äro i-följd deraf löstafrån sina undersäts-förhållanden i Slesvig. De skulle således slå på samma fot som andra utländningar i hertigdömet Slesvig. Men detta är ej fallet. Medan det tillåtes alla utländbningar, amerikanare och turkar, att uppehålla sig i hertigdömeb Slesvig, så förmenas det dessa infödda slesvigare att vistas der. När de komma hem på besök eller för att hjelpa föräldrarne i deras-arbeten, tillsägas de att begifva sig bort, och lemna landet. Ännu värre än de unga, gär det det äldre manreserven. lemna landet, emedan de till en stor del nu aflägga ed såsom tillhörande den preussiska reserven. I kant att denna ed blifvit regelbundet aflagd i Syd Slesvig,. liksom i Holstein, men icke gilvit ett nytt bevis på sin danska nationatitet. I Nord-Slesvig ha de flesta vägratatt afögga eden, som det säges, och som det väl också förhåller sig, har det blifvit dem sagdt, att de det oaktadt skola: blifva införda i rullorna, att de kunna blifva inkallade till fjenstgöring, och att de under.alla omständ:gheter. skola tvingas att gå eden. Jag vet ej hvad man skall tänka om dylika tvåogseder, om de ej ha mycken likhet med falska eder. När det i det borgerliga litvet är straff på att svära falskt och att förleda någon att svära falskt, så är det mycket svårt att medgifva att det är rätt att förleda stora massor af folk att gå en falsked. Denna edgång har dessutom allvarliga, djupt ingripande följder. Det kan antegas att den som svurit den nordtyska fanan och sedermera begagnar sig af den rätt som enligt traktaien ännu står honom öppen att inom loppet af sex år utvandra till Danmark, sannolikt skall bli behandlad som dessrtör och reklamerad. . Ena sådan edfästelse beröfvar honom kanske också rättigheten att vid den utlofvade,. men ännu ej verkställda, omröstnicgen uppträda som en fri man och rösta efter sin öfvertygelse. När på detta sätt det talrika reseryvmanskapet blifvit edfästadt, när vidare, eåsom skedt är, hela tjenstemannaklassen hos oss ända till nattväktare och postbud blifvit, tvungen att svärja trohetsed, så hade ioch med detsamma nära hälften af de röstberättigade blifvit edfästad, ett förhållande som naturligtvis skule prejudicera den blifvande omröstnisgen om hvilket land de vilja tillhöra. — Det har. blifoit sagdt på deta rum, att det, tyska folket, på grund af sin humanitet och sin rättskänslu, vore synnerligt egnadt att lefva tillsammans med andra folk, ech att det hade den egenskapen, att äfven andra folk gerna ville sluta sig till det. Jag vet ej, mina herrar om sådana händelser som de hvilka föregått i Slesvig äro egnade att utöfva någon drsgningskraft på främmande nationer. — (Till saken! Till saken! Presidenten: Håll er till saken!) Jag trodde att detta hörde till motiveringen af det at mig föreslagna amendementet. Så mycket är. dock visst, att åtminstone hvad oss beträffar, de händelser som timat under de sista åren ej varit egnade att stämma de båda nationaliteterna vinligare 2.05 hvarandra. Man har nekat oss hvurje både juridisk och moralisk rätt. (Till sasen! Presidenten: Till saken!) Det gör mig ondt att man fråntar mig ordet, då jag vill motivera mitt förslag, — — När här talas om att ingen tysk by skall afträdas och att ej en fotsbredd tysk mark skall bortskänkas, så borde det tyska folket äf. ven vara rättrådigt mot sina grannar, och ej draga till sig grannfolk emot deras vilja och emot traktatmessiga bestämmelser. Jag slutar med den gamla satsen: Du skall ej göra andra hvad du ej vill att andra skola göra dig. . Bismarck skall för en till honom afsänd deputation skildrat ställningen som mycket allvarsam. Preussen, sade ministerpresidenten, sökte uudvika sit som kunde försvåra den, och af denna anledning hade man ej velat förstärka garnisonen i Luxemburg: ganska ringa och uppgick icke en gång till skapet af den danska armåen, den så kallade . Dessa kupna ej som de yagrel: äro bofast folk med egen gård. Dessa skola . Det är af tidningarne be: i NordSlesvig och nordslesvigarne ha deremot . Några rusiningar egde ej rum från Preus; PNG EIN NNK ENN NNE URNA PDAS PAN RP TES USNENN Pg