Aftonbladet – 11 april 1867, sida 2

krigsbildningen och för anskaffande af alla till utrustningen hörande materiella föremål; jemte tillräckligt antal befäl. Dernäst måste debh väntade fiendens antagliga styrka tagas i betraktande. Med afseende härå bör den aktiva armen kunna uppbringas till en sådan styrka, att den, jemte norska armån, med grundadt hopp om framgång, kan upptaga striden med den fiendtliga hulvudstyrkan. Ingen fiende torde, i anseende till svåri heten af underhållet i vårt glest befolkade land, på ett ställe kunna hålla samlade mer än allrahögst 100,000 man. Till åtminstone denna styrka måste således den aktiva armån, jemte den norska, kunna uppbringas. Om man antager den sednare till 15 eller 20,000 man, äfvensom att den förra, i följd af ett väl ordnadt ortförsvar, ej i väsentlig mån: behöfver splittras, skulle dess styrka böra utgöras af 80 till -85,000 man. Emellertid kan graden af den politiska faran vara olika, Derjemte är ej troligt, att någon fiende på en gång på ett ställe kan landsätta 100,000 man; utan att detta måste ske i flera omgångar. Det vore då oklokt att genast uppbåda och underhålla de stora ia som blott vid högsta grad af fara behöfva uppställas. Organisationen måste följaktligen bafva-den uttänjbarhet, som gör det möjligt att rättaden: aktiva armåns styrka efter det för handen varande behofvet. Utskottet har derföre föreställtsig att, om man t. ex. antoge fredsstyrkan till omkring 30,000 man, det skulle kunna stå i K. M:ts skön att efter insigt af farans storlek, höja krigsfoten till 50, 702eller-.90,000 man. — För så vidt denna armå likväl skall kunna bibehålla-sin ursprungliga-storlek-och ilängden motväga fiendens ofvan antagna styrka, måste den kunna påräkna beständig tillgång till ersättning af Jidna förluster. Och för att detta skall kunna ske, äfven under ett längre fälltåg, torde ersättningstrupperna böra uppgå till åtminstone halfva beloppet af aktiva-armensstyrka. vid hvarje grad af krigsberedskap, d. v, 8. till. 25, 35 eller 45.000, man. j Men om äfven en öfverlägsen fiende ej förmår samla mer än ofvån antagna. styrka kan han dock använda sina öfverskjutande : stridskrafter till företag mot landets aflägsnare delar, hvilka ligga utom den aktiva armåens verkningskrets. Och som BSvergel saknar fästningar till dessa landsdelars skydd, måste de, då man antager att aktiva armen ej för detta ändamål -bör splittras, försvaras af särskilda derför på hvarje ort afsedda lokala afdelningar. Detta ortförsvar bör likväl öfverallt vara så starkt, att det med hopp om framgång kan -motstå fiendens afdelningar. Derjemte bör en del deraf varal fastare organiserad, än den öfriga. delen, för att.genast:kunna -upptaga. striden med fiendens krigsvanda trupper, till dess återstoden hunnit samla sig, Härigenom uppkommer den s..k. krigsreserven, till skilnad från massan :af ortförsvaret eller landstormen. Krigsreserven bör, såsom ofvan nämndt är, äfven kunna användas till fästningsbesättningar — för hvilket ortförsvar den aktiva armån således ej heller behöfver splittras — samt derjemte afses till ersättning af -lidna förluster och armens omedelbara förstärkande. för händelse af någoo oförmodad-olycka, så att landet aldrig kan blifva försvarslöst. Allt hvad tillortförsvaret hörer, har emellertid -karakteren af tillfälligtuppbåd samt bör derföre allenåst Anses såsom-en öfvergångskrigstjenstskyldighet, hvilken ej kanutgöra någon egentlig tunga för befolkningen. Som detsamma likväl öfverallt ..på landets vidsträckta område måste vara lika tördeladt, torde krigsreservens styrka ej böra amtagas mycket lägre än den aktiva armåns, t. ex. till 70 eller 80;000 man; -hvarjemte landstormen bör omfätta alla vapenföra män, som ej på aiinat sätt användas för landets försvar, och hvilka enligt ungefärlig beräkding skulle kunna uppskattas till emellan -2 och 300,000 man. . Sammanläg-as alla ofvannämnda siffror, skulle landet till sitt försvar kunna förfoga öfver 4 eller. :500,000man, hvilken styrka torde kunna anses motsvara hela den stridbara delen af befolkningen. Och då tillen början allenast-den aktiva armen, och de ersättbingstrupper, som med -detsammå efter krigets. början skola införlifvas, böra bafva fullständig uppsättning af befäl och materiel, torde de uppoffringar, svenska folket härför nödgas underkasta sig, isynnerhet om de fördelas på en viss tidrymd, ej behöfva blifva större, än att de utan öfveransträngning böra kunna bäras. Med hänseende till åvägabringandet af den styrka, de särskilda beståndsdelarne skulle hafva, samt med hänseende till krigsbildningen och anskaffandet af nödigt befäl hemställer utskottet att riksdagen. måtte besluta: 1:0 Att svenska armån skall bestå af stam, innefattande befäl öch trupp, samt af beväring. å 20 Att stammen skall vara både indelt och värfvad. 3:o Att ordinarie och extra ordinarie roteringen och rustningen, för såväl landtsom sjöförsvaret, i sin närvarande form skall upphöra, för att ordnas efter följande gruner: ; a) grunden för manskapets antal bör vara folkmängden! b) grunden för manskapets underhåll bör vara bevillningen, e) lönen bestämmes efter förhållandet i de olika orterna och beräknas: i spanmål efter årets: markegåpg, men utbetalas af staten i penningar; kalk d) särskild bostad, jemte koltäppa, bekostas af kommunerna (öocktlarne): e) legan betalas af-staten och bestämmes till beloppet efter förhållandet i de olika orterna, men kan periodvis ändras; f) anskaffningen af manskap sker i allmänhet genom regementschefens försorg, som vid antagningen alltid har vitsord; kan: hän ej anskaffa manskap i-tillräckligt antal för den af staten bestämda legan, tillkommer dettå äliggande kommunen, som då betalar det utöfver Tegan erforderliga tillskottet; kommandes likväl denna kommunerf undantagsvis åliggande rekryteringsskyldighet att upphöra under krig samt återinträda först tre månader efter krigets slut; 2 för befrielsen från denjorden åliggande bördan af -manskapets anskaffning och aflöning erlägga rotarne och rusthållen en rättvis och billig: aflösnivg; ara är RR RR ARNE SE AN