Aftonbladet – 10 april 1867, sida 2

Båda på en gång.? Saturnus gi.k ut. Hans husbonde begagaade det korta ögonblick som förflöt mellan hans utgång och de båda omtalade personernas inträde, av försäkra sig om att ingenting i rummet tillkännaga! hans promenader under den förflutna natten. Satarnus öppnade åter dörren och införde öfverste Renaud samt notarien Dubuisson, satte fram stolar ät dem och drog sig derpå tillbaka. tVälkomrmen, mina herrar, sade crefven och reste sig upp för att emottsga sica ster, tagen plats och ursäkten mitt os mottagande. Jag gick till sävgs något sent. klogkan fem på morgonen, och jag har varit litet lättjefull. Mot er sana, herr grefve, svarade roterien reed sin artiguste min. CNi få ursäkta att jag tager emot eder i tofflor. Men ni hafva redan väntat länge och jag ville skona er för en alliför låvg ledsnad.t Under eet grefven ursäktade sig på ett sätt, som strängt taget kunde uttydas: Mina vänner, jag är verkligen alltför god som ens tager emot er medan jag kläder på mig, vände han sig på en gåog till hr Dubuissor och öfversten. Båda två kunde de säledes taga för sin räkning dessa artigheter och dessa halfva förebråelser för närgängenhet. Notarien, som redan betalt sin välkomsthelsning raed en artig fras, kände sig lugn. Officern syntes icke vara synnerligt kän slig; han nöjde sig med alt svara: CMin bäste grefve, jag önskar tala vid er. Om ingenting hindrar er, så låt mig vänta. Om jag hindrar er, så kör bort mig. Det kan vara till en annan e ng.t Hr Dubuisson, som högmodigt stödde sig