Aftonbladet – 9 april 1867, sida 2

EN ROLE ENE RONNE SB ARNE ST RAND DIC RIE ÖNS ME PE sjelf bättre än hon gör, det är hennes sak, men säkert är att. vi hafva den köra fru Dubreuil att tacka för allt, och att vi för kenne hysa den innerligaste erkänsla, Vi äro fullkomligt lyckliga; vi förtjena mera än vi behöfva för att lefva. Jag sätter in penningar i sparbankep.? ?Men?, inföll Rosette, som ieke tyckte om att låta andra tala för länge; men ifrån och med den dag då våra affärer åter började komma på god fot, så... u-t, ut, slut... inte en skymt mera utaf fra Dubreuil. Hon kommer icke tillbaka förr än vi åter behöfva hennes hjelp?, sade PaquesFleuries med en suck. Åh! men jag skall återfinna henne?, fortfor la Pomme och vände sig till studenten, fom betraktade henne med tankfull uppsyn ... ?och hvem vet? Kanske skall jag genom henne få veta...? , Afhrytande sin mening, tillade bon derpå i sin mest inställsamma ton: Det är ju så, hr Adolphe, att ni i afton följer mig till spågvinnan ?? ?Ni har mitt löfte. Räkna derpå.? Herr Lenoir ämnade göra ännu en anmärkning, som icke skulle varit Rosettes smak, då dörren i detsamma öppnades, utan att man bultat på, och den gamle portvakten visade sig på tröskeln. Han hade stigit fort uppför de många trappeteg som ledde till hr Lenoir; var det derför månne hans hastiga gång eller den rörelse han bemödade sig att dölja, som kom honom att flämta så häftigt? Reseexpediten steg upp förskräckt och frågade hvad han ville. Herr Adolphe.? Jag!? utropade den unge mannen. ?Här är jag.? öHvad är det?? Kom genast, svaradesergeanten .., ?Vi