Aftonbladet – 9 april 1867, sida 2

Jag stängde porten midt för näsan på denne afskyvärde gubbe och skyndade bort till Paques-Fleuries, som spejade efter om tie skulle komma, för att i händelse af behof ropa på hjelp. Vi Pehöfde icke lång stund, det kan jag försäkra er, att uppnå gatan Clichy. Väl komna från gaten Moncey kände vi oss i säkerhet. All den energi och den viljekraft, som uppehallt mig i det kritiska ögonblicket, öfvergåfvo mig nu. Reaktionen inträdde. Jag nödgades ingå på ett apotek. Det var icke Paques-Fleuries som var sjuk, det var jag. Dagen derpå befunno vi oss åter i vår vindskammare, ännu olyckligare, ännu mera isolerade och med en förfärlig fiende på halsen. N Ni anar säkert hvad som hände oss. Uipekade ialla moderuagasiner, förjagade från hvarje hus, der vi gingo för att erbjuda våra tjenster, angifna hos polisen, som bevakade obs för att få veta hvad man skulle tro om de er som blifvit afgifoa om oss, hunno vi till yttersta graden af elände och förtviflan. Vi behöfde icke söka efter den hand, hvarifrån de slag utgin 0 som drabbade oss. a morgon bultade en galonerad betjent på vår port. Hvarje morgon medförde han ett bref, och i detta bref stod oföränderligen så här: Tillbedda Rosette, eitja, — och er fiende, som älskar er till galenskap; skall bli er beskyddare och er mest tillgifne vän. Jag undertecknar icke detta bref, som icke har något värde på Ce men när och hvar ni hehagar, skall jag åt er underteckna en anvisning på franska banken, lydande efter eget val på en summa mellan femton hundra