Aftonbladet – 8 april 1867, sida 2

jen blifvit serverade, betjenterna visste hvad dem ålåge och skulle draga sig undan utan pukor och trumpeter. Men då han säg att jag beslutit att icke sätta mig till bords innan de gått, gjorde han ett tecken åt betjenterna, som skyndade att sätta fram på bordet mat och fina viner och derpå genast aflägsnade sig. Ni ser, mitt vackra barn, att ni är drottning och herrskarinna här; ni behöfver blott tala, blott gifva er minsta önskan tillkänna, så blir ni åtlydd.? ; Då han gaf akt på sig sjelf, talade det un odjuret icke sin afskyvärda rotvälska. Jag gjorde ett tecken åt Paques-Fleurieg, åt hvilken baronens gäst bjöd en stol, med förgyllda kanter, liksom hela detta besynnerliga hus. 7 FH Paques-Fleuries sände mig ett Ögonkast, hvarigenom hon svarade: s Jag hör, jag ser och är färdig. Hvad som nu hände, försiggick på kortare tid än jag behöfver för ait omtala det, Då jag satte min fot i denna; håla var min första omsorg att undersöka alla inoch utgångar, vapen och medel som slumpen kunde gifva mig i handen. På bordit heit nära mig låg en förskärareknif af mer än respektabel lävgd och bredd. I samma ögonblick då den fjollige baronen räckte mig handen för att artigt förmå mig ut sitta ned bredvid honom, lät jag min näsduk falla på golfvet. Paques-Fleuries förstod mig och ställde ig bakom mig. Under det hans vän betraktade oss med örvånad uppsyn, lutade sig baronen ned ör att taga upp min näsduk. (Forts.)