Aftonbladet – 8 april 1867, sida 2

Inom ett ögonblick hade jag gjort upp min plan. Jag lutade mig intill Paques-Fleurieg, som med möda höll sig upprätt, och hviskade henne i örat. Jag ansvarar för allt. Vi förbigå med er tillåtelse baronens galaniterier, hans anbud af-diamanter, och presentationen af en vän till honom som kommit för att:blifva fjerde man vid denna supå, värdig hbertigen-regentens dagar. Denne vän var icke mindre ful, mindre utlefvad, eller mindre tysk än vår föraktlige amfitryon. Machur aflägnade sig, sedan hon uppfyllt sitt v;,lrg och vi låteat gifva vårt samtycke. På alla baronens och hans värdige stallbroders anbud, svarade vi att vi antogo dem å det enda vilkor att vi denna afton skulle behålla våra ylleklädningar och vår arbetare kostym. Gut-ben vägrade i början, men gaf sedan vika, tilläggande, med sin artigaste tyska accent: Om ni vilja, jach kläde mig som vattenpärare, und hertigen min vän, schkall låne Aer a kläder. Det gchkulle vare ustigt. Men så mycket fordrade vi icke. Vi inträdde i matsalen. Der funnos två långa livreklädda betjentymlar med servietten under armen, utan vifvel vana vid dessa slags fester, ty ingenlera rörde en min då de sågö oss inträda, vi fattiga och simpla grisetter, ledda af deres husbonde och hans vän, Innan vi satte oss bad jag baronen, :som var min kavaljer, att skic. a bortlakejerna. Han tog på sig en inbilsk min och svaade att, sedan första rätten och champan