Aftonbladet – 8 april 1867, sida 2

Denne. man var baron von Kirschmark. Han ansåg:sig så säker om ostrofHighet på grund af sin ofantliga förmögenhet, han var så innerligt öfvertygad om att icke träffa få någon enda omedgörlig af alla de olyckiga eller eländiga varelser som af Machur lockades till hans lilla hotell vid:gatan Moncey, att han efter att en gång hafva bortkastat masken, icke ens gjorde sig den mödan att dölja sitt namn. Ni känner säkert den gamle rucklaren, åtminstone till ryktet, om ni också icke känner honom till utseendet. Ni behöfver icke måla hans porträtt för mig, kära barn, fade herr Lenoir; jag har ofta stått i affärsförbindelse med honom. Så mycket bättre, svarade la Pomme, sjag behöfver då icke tala så mycket om bonom. Då han kommit in i den lilla salong der vi befunno osö, Paques-Fleuries och jag, stående på ena sidan, lika förbittrade som förskräckta, och på den andra sidan Machure sittande på en rund soffa och gapskrattande, stannede baronen ett ögonblick. tFörtjusandet, sade han derefter med en åtbörd af tillfredsställelse och vände sig till megäran. Vid din heder, min kära Machure, jag vet icke hvilkendera af dessa perlor jag afton skall infatta i en friherrlig krona.4 Machur svarade med en åtbörd som betydde: Ni eger full frihet att göra hur ni be hagar. De stå båda två till er disposition. Paques Fleuries var blek som en svepduk. På mig deremot dref vreden blodet upp it ansigtet. Genom det dubbla förhänge, som mannen upplyftat för att komma in till oss, såg jag ett annat strålande upplyst rum ett dusadt bord, färdigt att emottaga 0ss.