i UTRIKES. NORU-TYSKLAND. De med dagens post ankomna Berlintidningarne ge nu utförliga redogörelser för interpellationen på riksdegen rörande Luxemburg. Interpellationen, som var underteck nad ef fle talet af nationalpartiets medlemmar, utgjordes jande två frågor: Har den kungliga preussiska regeringen erhållit kännedom om huru de med hvar dag allt bestämdare framträdande ryktena om underhandlingar mellan Frankrikes och Nederländernas reFernen rörande afträdandet af storhertigdömet uxemburg äro grundade? Ar den kungliga preussiska regeringen i tillfälle att meddela riksdagen — hvars alla partier skola endrägtigt sluta sig tillsammans för att på det kraftigaste understödja henne vid afvärjandet af hvarje försök att från det gemensamma fäderneslandet lösslita ett gammalt tyskt land — att hon i förening med sina bundstörvandter är fast besluten att mot hvarje fara varaktigt betrygga storhertigdömet Lvxemburgs förbindelse med det öfriga Tyskland och särskildt den preussiska ockupationsrätten i fästningen Luxemburg? Bennigsen, som erhöll ordet för att motivera interpellationer, förklarade att anledningen hvarför den utgått från den liberala sidan varit den, att man dermed velat ge tillkänna, att vär det gällde att försvara tysk mark mot utlandets lystnader inga partier finge finnas inom riksdagen. — I det gamla tyska förbundets upplösning hade ej legat en liten frestelse för utlandet att begagna den tid då en ny tysk statsbildning ännu ej var färdig och då strider rörande den inre polit ken utbrutit i Tyskland, för att till Tysklands men förändra sin maktställning gent emot detsamma. Om det första försöket nu ej tillbakavisades, skulle de ständigt komma att förnyas. Tyskland mäste visa utlandet att det ej skyr kriget för att försvara sig mot orättfärdiga anfall. Talaren erinrade derefter om konung Wilhelms löfte att ingen by skall med hans begifvande skiljes från Tyskland. Hen visste väl, liksom alla de närvarande hvad ett krig mellan Frankriks och Tyskland skulle sätta