Aftonbladet – 5 april 1867, sida 2

Men jag besinnade snart att min kära sjukHng icke skulle förlåtit mig det. Jag vägrade ailtsä. Han gjorde då ett tecken åt fru Machure. Detta tecken undföll mig icke; jag märkte det uti en liten spegel, men jag tänkte att Charbonneau hittade på denna omväg för att komma 033 till hjelp, då han icke lyckades förmå mig att direkt mottaga hans understöd. Jppriktigt sagdt kände jag mig icke bed att längre göra mo stånd. Jag lyssnade derföre till mäklerskan,som erbjöd mig fyrtio franes i förskott. Fyrtio francs! Det var helsan för PaqaesFleuries, det var lifvet för henae och mig. aHvad skall jag göra för att förtjena den. Se här är en cachemir att laga och sätta nya fransar p, sade hon. Kan ni göra det? Jat Om han fordrat att jag skolat göra ett par ryttarstöflar, så hade jag likaväl svarat ja. Men sanningen är att jag icke förstod ett grand deraf. När skall den vara färdig? cOm åtta dagar.t Ni skall få den.4 Jag stod i begrepp att draga mig tillbaka under tacksögelser, nära pog välsignande den otäcka hexan, då hon, utan att synas lägga den minsta vigt vid gina ord, låtsande gifva vika för en tanke, som plötsligt föll henne in, tillade : Ah! men, min vän, ni bor visst långt härifrån 25 Temligen långt, men... Nåväll! det år ju torsdag i dag, eller hur? Jo, min fru, det är torsdag. (Forts-)