Aftonbladet – 4 april 1867, sida 3

laline jörfattarers hälbgaste motstända voro en f. d. polisminister, en astronom oc en marskalk af Frankrike. Det är en fö fattare, som har hedern af att ensam inf församlingen försvara den fria tankens oc den sjelfständiga vetenskapens rättighete Vi tacka öppet hr Sainte-Beuve för har mod.? ENGLAND. . Underhuset har med en majoritet af 24 röster mot 67 beviljat garanti för ett lån 3,000,000 pund sterling till arläggande en interkolonial.jernväg i Canada, hvilke skall sammanbinda alla de provinser, s0! nyligen samtyckt att bilda en konfeders tion. Man anser anläggningen af denn jernväg skola bättre än någonting anna medföra en närmare förening mellan pro vinserne, hvilka för varande endast ge nom en konvention äro förenade. Underhuset har tillåtit andra läsninge ingtons bill om prygelstraffet skaffa kroppsstroft inskränker lik väl bilien betydligt antelet ef förbrytelser som medföra dylikt straff. Officerarne Brand och Nelson blefvo fö någon tid seden ställda under ät:1l infö assisdomstolen såsom anklagade för mord: negern Gordon under oroligheterna på Ja maica. F. d. guvernören Eyre frikände deremot at freäsdomrarne. Sennolikt kom mer han dock act på grund af Colonia Governors Act? snklagas för uppvigling til mord och gå denna gång i London. NORD-TYSKLAND. Vi ega ännu ej någon utförlig redogörelse för Bennigsens interpellation förl. män rörande Luxemburg och Bismarcks svaj erpå; men telegrammer till ätskilliga ut ndska tidningar återgifva dock det huf vudsekligaste af svarets iunchåll. Enlig dessa telegrafiska meddelanden skall mini sterpresidenten ha yttrat: Vid det gamla förbundets upplösniog hade konungen uf Hollsnd erhållit en fullständig suveränitet iver Luxemburg. Man var i Holland obe ägen att slata sig till det nordtyska förbundet emedan man fråktade alltför tunga krigsbördor och dertill kom att i de högre och högsta kretsarne herrskade en missnö stämning med anledning af den lycka Pre.ssen haft och de resultater det upprätt. I en depesch af Oktober månad förlidet år hade floliand begärt att Preussen skulle utrymma fästningen Luxemburg. Den preus siska regeringen, som ej gerna önskar främmande furstar inom Get nordtyska förbundets område, hade underlåtit att utöfva någon pression mot Nederländerna. Från en högre billighetsssnpunkt måste det erkännas, att Preuesen derigenom skulle såra Frankrikes ömtålighet. Preussen skeli äf. ven betrakta saken från en sådan synpunkt för såvidt det låter förena sig med bevarandet af egen ära. Den-preussiska regeriogen förmodade ej att någon öfverenskommelse redan var afsluten mellan Holland och Frankrike, men hon kunde ej heller påstå motsatsen. , Saken hade blifvit officielt väckt genom en fråga ef konungen af Holland till det preussiska sändebudet huru Preussen skulle upptega en eventuel suveränitetsafträdelse. Preussen hade då förklarat, att det måsta öfverlemna åt konungen af Holland att bära ansvaret derför; den preussiska regeringen hade allsivgen anled sing alt afgifva någon förklaring derom. Den preussiska regeringen skulle göra sig underrättad om de åsigter som hystes af de makter som äro undertecknare af 1839 års verenskommelser, af hennes tyska bundsförvandter och af dem som på riksdagen representera den allmänna meningen. Holland bade erljudit sina tjenster under förhandlingarne mellan Frenkrike och Preus sen, men man hade afslegit dess anbud. Nåora vidare upplysningar vore ministerptesienten af sakens beskaffenhet förhindrad att meddela. De nordtyska förbundsregeringarne hoppades att det skulle lyckas att på fredlig väg bevara Tysklands rättigheter och bibehålla ett godt förhållande till utandet. Under församlingens bifali uttalade derpå presidenten församlingens tillfredsställeise både med motiveringen af interpellationen och ministerns svar derpå. Riksdagen har antegit punkterna 30—44 af författningsförslaget, rörande tulloch nandelsväsendet, samt jernvägarne, deribland ifven punkten om Hamburgs, Lybecks och Bremens iätt alt som frihamnar förblifva utanför tullföreningen tills de sjelfva önska inträda deri. Krooprinsen af Sachsen har blifvit ut nämnd till general för 12:e förbundsarmåsåren. Ert rykte vill veta att hen skall resa till Wien i och för underhendlingar som skola vara å bane om en allians meljan Preussen och Österrike. De tyska tidningarne af alla färger, de sydtyska så väl som de nordtyska, och de förra ej minst, innehålla ljungande artiklar Luxemburg-frågan. Preussen uppfordras att ej tillåta att ett ?urgammalt tyskt land, en kejsarätts vagga lösslites från Tyskland, och flera förklara rent af fäderneslandet i ara. Sinnesstämningen synes vara lika read som någonsin medan Schleswig Hol. stein ännu var en öppen fråga. Man ser fverallt franska maskinationer och de franka örnarne färdiga att hvilket ögorblick som helst gå öfver Rhein. Så skrifves till Creuz-Zeitung från Köln och Frankfurt om vögre franska officerares misstänkta efter. orskningar cch förmenta spionerier i det vestra Tyskland. I det första brefvet heter let att iranska artillerioch ingeniörofficeare på den sednare tiden resa omkring i le tyska Rheinländerna och göra strategika studier. -Officerarne, heter det, visa sig ndast i civil drägt, kunna tala tyska och snyta förbindelser med personer som aningen äro från Frankrike eller hysa franka sympatier. Samma iakttagelser skall nan ha gjort i Frankfurt, Mainz, Wiebbalen, Homburg 0. 8. v. Die Zeid!. Correspoudenz, som omialar tt regering:pr sidenten i Slesvig, von Zeditz med det rörsta kommer att lemna denna lats tillögger att i Slesvig allsicke råder n så brinnande ifver för en fullständig förindelse med Holstein som man efier vissa 8 läng. nah 08 fHMitigtk unnrevada figtlein..