Aftonbladet – 4 april 1867, sida 2

tro denne man om att vilja oss ellt godt. Derföre blefvo vi småningom mindre stränga. En lördags afton väntade han oss vid boddörren. Regnet föll i strömmar. Vi egde ingen pareply. En vagn passerade förbi. Herr OCharbonneau nödgade oss att stiga upp deruti. En vägran hade varit rentaf löjlig. Vi hade i sanning icke något enda skäl att afslå tillbudet. Det var aftonen före qvartalet, den 7 April. Hvart får jag föra er?? frågade han då vi väl voro i vagnen. cHem till oss.? Hafven I spisat middag?5 Nei, det göra vi då vi komma hem.? Det passar förträffligt !4 Och öppnande vagusfönstret, ropade han it kusken: Gatan March6 aux Chevaux, aumro 33. Huru? hvad vill det säga?? ropade Paques-Fleuries. Kusk, stanna — jag. vill så ur. Men regnet fördubblades, kusken piskade vå sina hästar, som lunkade så litet längs samt som möjligt. Hvart för vi oss? frågade jag herr Oharbonneau. Han utbrast i ett gapskratt och svarade: Men, mina kära barn! Hvad går åter? lvad frukta ni? Jag har lofvat ett förräffligt fruntimmer af mina vänner att en g föra er till henne. , Jag är just i dag itbjuden på middag. NI äro också fastande ch i arbetsdrägter, som är den bästa toiett för två unga flickor som ni. Jag för r till henne, ni bli bekanta och allt är odt och bra. Varen säkra att ni icke skoen få orsak att ångra ert besök.? (Fonts)