Aftonbladet – 4 april 1867, sida 2

Då tullbetänkandet hos riksdagen första gången förevar, beslöto kamrarne att upp. skjuta behandlingen af de delar deraf, hvilka handlade om de föreslagna förhöjniogarne i tullsatserna å kaffe, socker, kakao m. m., tilldess hufvudiitlarne blifvit genomångna. Detta ärende stod nu främst på redragningslistan vid datens samman. träden i båda kamrarne och har framkallat låvgvariga, lifliga och intressanta debatter. Maa har derunder funnit anledning att taga statsverkets hela tillstånd i betraktande för att söka göra sig reda för behofvet af förhöjd beskatt. ing; man har, under antagande att en sådan skulle vara oundviklig, tvistat om företrädet af den direkta eller den indirekta beskattningen, och man har slutligen, med specielt afseende på den punkt, till hvilken öfverläggningen närmast anknöt sig, nemligen frågan om kaffetullen, äfven bragt å bane den gamla meningsskiljektig. heten rörande kaffets gagnelighet eller skad: lighet för befolkningen. Resultatet af förhandlingarne blef, att första kammaren med 84 röster mot 21 biföll den föreslagna förhöjningen af 2 öre pr T i tullen å kaffe, samt, utan votering, den föreslagna förhöjningen al 2 öre pr I åå socker; hvaremot andra kammaren, som då sammanträdet kl. 3a4 4 e. m. afslöts, endast hade medhunnit frågan om kaffetuller, afslog tullförhöjningen med 100 röster mot 68. Sammanräknar man rösterna i båda kamrårne befinnes det emellertid att i båda kamrarne sammanlagdt afgifvits 152 röster för förhöjningen å kaffetullen och 121 emot densamma. Under antagande att röstförhållandena ställa sig lika vid blifvande gemensam votering, skulle alltså förhöjningen kunns väntas gå igenom. Det låter likväl tänka sig, att man dessförinnan kommer till något säkrare äsigt om det verkligen förhandenvarande behofvet än man nu på flere håll tycktes ega, och det är äfven tänkbart, att en del af första kammarens medlemmar taga hänsyn till den starka obenägenhet mot just denna tullförhöjning, som gaf sig tillkänna i andra kammaren.