nej; ty enskilda aktningsbjudande undantag äro för få för att tagas med i beräkningen af det hela. Atven då poesi och sedlighet ej rentaf trampas i stoftet, såsom när antikens herrligaste epos får tjena till underlag för en plump och rå parodi, eller då äktenskapet, fam ljen och kärleken behandlas som lekbollar af små vaudevillister, äfven då förefinnas likväl nästan alltid osunda, osköna eller osedliga beståndsdelar inmängda i plan och karakterer. Behöfva vi väl erinra om, hur äfven de bästa bland Frankrikes nyare författare ej lemnats ovidrörda af den djupa, hela samhället genomfrätande immorelitet. som det andra kejsardömet med historisk: nödvändighet låtit uppdyka? Exemplen: tigga för nära till hands, att vi skulle göra oss mödan att anföra dem. Och att hos en litteratur, -der de sedliga förutsättningarne vackla eller saknas, poesien ej kan uppenbara sig i sin himlaborna gestalt, i hela glansen af sitt majestät, derom torde vi ej behöfva underrätta dem af våra läsare, som känna huru nära en nations lif sammanhänger med dess litteratur och konst; och de, som ej ha kännedom om denna hufvudsats i all historia, kunna väl tro oss så länge på vårt ord. Härmed vilje vi ej uttala någon förkastelsedoma öfver allt hvad fransk dramatik heter, utan endast påpeka, att den nyaste delen af densamma i flera vigtiga hänseenden ej är egnad att studeras och tagas till uteslutande mönster, något som nästan nödvändigt blir följden, då ingen annan dramatisk litteratur får göra sig gällande från scenen, dramats naturliga tribun. Vi skola i nästa uppsats tillse, hvad följden häraf redan blifvit och ytterligare skall bifva, samt fremställa några åsigter rörande repertoirens räta handhafvende, sådant vi tänkt oss detsamma.