Aftonbladet – 3 april 1867, sida 5

Jatt nordamerikanska staten Hlinois nyss a . skaffat dödsstraffet, att franska senaten står i begrepp att sysselsätta sig med en af 12,000 medborgare inlemnad adress mot samma straff, att portugisiska regeringen föreslagit dess upphäfvande, samt att baierska irsistören gjort dödsstraffets bibehållande, medan landets representation önskar dess upphäfvande, till — kabinettsfråga. Sedandess ha vi erfarit, att ej blott I baierska representantkammarens utskott, I med alla röster utom en, föreslagit, utan lock kammaren sj-lf med 87 röster mot 44 beslutit dödsstraffets upphäfvande. Detsamma har den af italienska regeringen förordnade komite, som skall utarbeta förslag till ny strafflag för konungariset Italien, nästan enhälligt beslutit föreslå. Från Frankrike har man att snart motse en vigtig vetenskaplig inlaga i denna fråga; generalinspektören för franska fängelserna, den sårom utmärkt författare i kriminalrätten och ämnen rörande fängelseväsendet berömde ledamoten af Institutet hr Ch. Lucas, är nemligen sysselsatt med ett arbete, som kommer att framläggas för LAcademie des sciences morales et politiques, innehållande en öfversigt öfver allt hvad sedan detta århurdrades början i de särskilda europeiska staterna gjorts för dödestreffets aiskaffande. Det är förklarligt nog ait de beslut, Sverges bondestånd i en sådan fråga fattat, ej blifvit obemärkta. Man förundrar sig i utlandet, att de andra stånden icke allenast icke föregått allmogen på denna väg, utan ej ens skyndat att dela äran af dess representanters beslu:,. och man frågar sig, med hr Lucas, ?hvadan det härrör, att det är nedifrån framåtskridandet kommer?. Eoligt hvad vi varit i tillfälle att inhemta, skall den anförde franske förf., för erhållande af upplysningar rörande frågans ställning i Sverge, ha satt sig i förbindelse med den person, som bättre än någon annan i vår land är i t.llfälle att dem meddela, neml, prof. Olivecrong, som genom sitt bekanta, förträffliga arbete ?Om dödsstraffet? i så väsentlig grad medverkat att hos oss föra frågan fram till den punkt, der hon nu brfinner sig, och hvarifrån vi med full tillförsigt räkna blott en kort väg till hennes slutliga tillfredsställande lösning. Hr Lucas undersökniog, för hvilken underrättelser begärts om de pereoners namn och sambhällsställning, som yitrat sig för dödsstraffets upphäfvande, om hvad regeringen i saken gjort, om antalet lifdömda, benådade, afrättade 0. s. v., skall utan tvivel gifva en oy impuls, ny styrka åt erbetet för det stora kulturintresse, som denna strafflagsfräga i sig innesluter. Hvad skall väl den frans e vetenskapsmannens skrift kowma att förmäla om Sverge? Den frågan får inom kort sitt svar af Sverges nya representation genom kamrarnes förestående beslut om ett legutskotiets betänkande, om hvilket vi med verklig bedröfvelse tagit kännedom. Detta lagutskottets utlåtande (n:o 53), som afstyrker hr J. A. Bovins motion om dödsstraffets afskaffonde, är ett verk!igt sammelsurium, som länder utskottsmejoriteten och den som uppsatt detsamma till allt annat än ära. Utskottet erkänner, stt frågan om dödestraffets afskaffande, till sin privcip, redan är så full. ständigt belyst, att någon vidare utredning deraf alls icke tarfvas, samt tror att detta straff skall ?inom kort bortfalla?. Men utskottet anser emellertid ej nu ?tiden vsra inne?, och hvarföre? Till vår ytterliga förundran lisa vi, att föreställningen om dödsstraffets nödvändighet ännu i värt land är så införlifvad med rättemedvetandet, att nämnda straff ej kan med stöd af detta medvetande borttagas. Och hvar, inom hvilka sferer af samhället, mener uiskottet att detta rättsmedvetandets? birbari ännu är fast rotadt? Genom sin utlåtelse, att dödsstraffets borttagande föret vid en allmänt uppnådd högre bildvingsgrad bör ifrågasättas?, har utskottet den djerfheten att låta påskina, stt de mindre bildade klasservas föreställning om dödsstraffets nödvändighet skulle utgöra egentliga skälet för dess bidehållande, medan utskottets exna, på ?-n högre bildningsgrad? stående wedlemmar eljest, naturligivis mycket gerna, skulle föreslå dess upphäfvande ju förr de sto hellre! Vi kallade detta en djerf insicuation, men i sjefva verket vore ett vida sträsgare epitet fullt befogadt i fråga om denna manöver att skyla sin egen fieadtlighet mot reformen, sina egna fördomar under slöjan af ett välvilligt öfverseende med folkets konservatism och de mindre bildades känslor. 1863 års riksdag beslöt bondeständet, wed 5 rösters öfvervigt, dödsstraffets afskaffande, medan deremot i borgarståndet biott 4 ledamöter yttrade sig för detta straffs, utplåvande ur vär all -änna strafflag. ÅA 1865—1866 årens: riksmöte var det åter bondeståndet som enhälligt gillade hr Rosenbergs motion om dödsstraffets suspenderande för en tid af 10 är — ett förslag, som i borgarståndet understöddes af nio talare. Å förstnämnda riksdag höjde sig på riddarhuset blott en rösi, professor Oliveeronas, mot dödsstraffet. Om, såsom man måste förutsätta, da bildade och upplyste lagstiftarne i lagutskottet cga kännedom om detta förhållande, så hemställa vi, med hvilken grad af befogenhet de krupitbakom de mindre bildades föreställningssatt?, hvilket genom bondeståndets nyss nnförda beslut uttalat sig i helt annun riktving, ön utskottet iosilaucrer. Vi köona genska väl från ståndsriksdagen den svepskölsmetod, som i ömtäliga fall tillgripes mot reforme , hvilka man saknar mod och ärlighet att öppet bekämpa, och om består i att, med all: erkännande af Pprincipens? riktighet, skylla på den välsignade tiden?, som aldrig blir tillräckligt ?mogen?. I lagutskottets här ifrågavarande utlåtande framträder denoa metol med en i sanning sälispord absurdiiet. Uskot-tbehöfver mer erfarenhet?, det suhäåller bevekligt om aågon tids? uppskof, invan dei vigtiga beslutet fattas att alldeles efekeffa dödsstruffet, och fisner det vara för tidigt r nu tillsiyrka en ar omurt