Aftonbladet – 3 april 1867, sida 2

benne om halsen, och allt slutade godt båle för henne och mig. Det var också china kära syster som ho: mig ioplantade de första religionsbegreppen. Dittills talade jag om Gud, utan en aning om att detta ord innefattade både lifvet och evigheten. Paques-Fleuries afslöjade för mig alla tron: mysterier. Förut hade jag icke gjort mig mödan at: tänka derpå en enda minut. Våra ziguenare utöfvade en hel hop af vantrogna bruk, men aldrig någon religion. Landtmän i ordets strängaste betydelse, hade de uppfostrat mig och gjort wig till ett naturbarna såsom de sjelfva. Paques-Fleuries aflidna föräldrar, hederliga arbetare, okonstlade och djupt reli iösa, hade uppmärksarot vakat öfver sin dotter och uppfostrat henne i den tro och de goda principer, hvaraf jag nu drog nytta. En dag tillkännagaf Jean Vaudrouille för sitt folk, att vi skulle gå öfver gränsen och återvända till Frankrike. Jag vet icke hvarför, men milt hjeria blef beklämdt vid denna nyhet. Oeh likväl trodde jeg, med rätt eller orätt, alt jag var framsyska. , Allt leder mig på den tanke : att jag icke bedrog mig derati. Hos vår chef voro beslut och handling ett. Hans plan sattes genast i verkställighet. Annu samma afton inträdde vår trupp i Elsas. Under en månad eller två gick allting förträffligt. Vi lefde som i det förlofvade landet, plundrande allmogen, som dock sjelf så vä förstår den konsten, då (tillfälle erbjuder sig, säljande läkemedel lika oskadliga för dju