Aftonbladet – 3 april 1867, sida 2

Före sitt giftermål hade hon nemligen tillverkat blommor. s Detta arbete roade mig icke synnnerligt, Jag skulle föredragit ati springa på ängen och glädjas i solskenet; men Paques-Fleurjes förmansde mig så som hon förstår att öra. uLåS oss lära, min syster, upprepade hon beständigt. Hvem vet om ej detta yrke, detta arbete, som du anser så tråkigt och ooyttigt, en gång kan bli oss en källa till utkomst i onda dagar? Jag följde hennes råd. Hon skall säkert göra mig den rättvisan erkänna att jag alltid följer hennes råd. Da narras!t sade Paques-Fleuries och hotade hense med fingret. : Vi gjorde snabba framsteg4, fortfor Rosette. Vi blefvo snart till och med så skick iga att vi kunde försöka töfla med vår lärarinna?, Ef:er sex månaders förlopp skulie få arbeterskor kunvat täfla i skicklighet och snabbhet med oss båda. Den hederliga qvinnan var förtjust; hon visade sig stolt öfv r oss, och hon hate skäl dertill. Fångvaktaren, hennes man, satte en ära uti att fullborda hvad bans hustru så lyckligt börjat. Han skaffade oss arbete ute i staden och lemnade oss hvarje lördag samvetsgrannt de penningar vi förtjent under veckan, Paques-Fleuries gömde omsorgsfullt priset för vårt arbete. Så småningom började detta siiga till en liten summa. Men huru dessa hederliga menniskor buro äg åt, och trots alla deras ansträngningar, var fängelseregimen icke helsosam för 089. (Forts.)