jag längtade efter med hela mitt unga bjertas kraft, föll ned till mig från himmelen i min kära Paques-Fleuries person. Rosette förde här ett afbrott och kastade en lång och öm blics på Paques-Fleuries, som steg upp, gick fram till henne och kysste henne, sägande: Fortsätt, min lilla syster. Rosette lydde. 4Vi färdades utefter cn liten skog vid gränsen af hertigdömet Luxemburg, litet huller om buller, enligt vår vana. De andra voro ett stycke förut. På andra sidan landsvägsdiket hade jag upptäckt ea hop förgät-mig-ej, dessa små förtjusande blåa och hvita blommor, som jag älskade då och älskar ännu. Kom ihåg det, mina herrar!? tillade hon med ett muntert skratt, som visade hennes två rader perllika tänder. Jag lit hufvudstyrkan af truppen fortsätta vägen. Derpå hoppa e jag öfver diket och började plocka en bukett af mina favoritblommor. Från fläck till fläck hauvn jag till foten af af ett träd, som bildade gränsskilnad mellan två fält. Der satte jag mig ped för att binda ihop min bukett. På ea gång rätade jag hastigt upp mig. En suck, så svag fom en atlägsen Jjudäg från en ecolsharpa, hade träffet mitt Öra. Jag kastade en hastig blick omkring mig. Et: utrop af öfverraskning undföll mig. Bakom trädet, vid hvars fot jag nyss hade satt mig, låg en liten flicka, ungefär af min ålder, och sot med det blonda hufvudei stödt på sina båda armar. Det stackars barnet var förfärligt magert och så blekt at: jag skulle ansett hen.e för död, utan den svaga suck jag ört. Mitt utrop väckte henne. Hon reste sig upp tll hälften och fästade på mig sin. stora blå ögon, som ännu i dag iro lika stora och lika blå, tillade hon, pe ande på Paques Fieuries, fsami yttrade