det torde kanske afhålla mig från att mera dricka mig rusig.t Jean svor icke på att han icke skulle dricka mera. Och deruti gjorde han rätt, ty en drinkares ed är lika god som en spelares ed. Men från den dagen erinrar jag mig icke att jag säg honom i detta tillstånd, då menniskan blir helt och hållet djur. Som ni se, vande jag mig fort vid det lefnadssätt ziguenarne förde. Jag hann på detta sätt till mitt tionde år, obekymrad och lycklig. Vid denna ålder finnes det förflutna icke till och framtiden är blott ett tomt ord; man ser endast det närvarande. Jag läste emellertid ordentligt min bön, som jag alltid slutade med orden: Min mor, de döde äro lefvande. Och hvarje afton upprepade jzg med rad: bandet i hand dit igerkänningsord, som qvinnan I skogen förwarat mug ult icke gömma. Vi genomkorsade Europa, från norr till öder, från öster till vester, uten ati någona tfanna länge på något ställe. Tack vara en utomordentlig naturlig fallenh:t lärde jag mig att med en sällsynt fulländning tala alla de länders språk, som len att öfva mitt mi lar jag flytande spanska, italie tyska, tyska och en: gelska. Jag älskade detta oberoende lif, som icke känner några bekymmer, detta nomadiska kringirrande lif, som icke fäster sig vid nå got ställe. För att vara fullkomligt nöjd med min ; saknade jag ingenting ennat än en vän, en förtrogen, en syster. Mignonne visade mig all den råa välvilja, hvaraf hon var mäktig, men detta förslog icke för det behof att älska och bli älskad, som jag kände rörökas hos mig dag för dag. Denna vänsksp, som jag drömde om, som