förebråelse eller en alltför hård handgriplig tillrättavisning. Men i öfrigt visade de mig större sktnaing än de hade för någon annan. Man kallade mig den lilla prinsessan, — ända till den dag då jag förlorade detta ärofulla tillnamn, och då det ersattes med det som ni bibehållit, ni och hon?, sade Rosette blickande på de bäda männen och PaquesFleuries. La Pomme?4 sade herr Lenoir. Alldeles. Hör på huru jag erhöll det. En dag eller rättare en morgon åt man frukost som vanligt i fria luften, på stora landsvägen, : Vi åto rågbröd och äpplen, hvilka dessa herrar och damer ieke funnil sig förhindrade att plocka från de talrika äpple räd, som kantade vägen. Bland de andra fanns ett äpple så stort, vackert, med så .maklig färg, at: jag begärde det al min beskyddarinna Mignonne. Miguonne pol mig det till stor saknad för mina små kamreter. Om endast de hade varit ufundsjuka på mig, skulle jag för alltid förblifvit den lilla prinsessan det var icke så 8 rilvet. Jean t hade deuva morgon tömt mer än in och började ropa med sin hesa och skrofliga röst: Jag vill ha det der ungen bafva d dra ? Dessa oväldiga idter kommo honom aldrig i hufvudet ann :t än då han var mer eller mindrrusig. Mignonne ryckte på axlarae, Jag gömde mitt äpple under förklädet. Han reste upp urdionig. Gif mig de sude hav, fejlur... Migpoone st mellan horem och mig I samma Ö so som jag svarade: Nej. Du ieke. Jag behåller de.x Jean skulflade hbälftiot undan hepne och rusade frum för ati fela uti mig. Jag hade då redan fyllt åtta är. ekul!le den 2 äpple förr än dran