i Och då allt kom omkring hade Jean Vau :Idrouille icke gjort någon så dålig affär. Han hade medelst en sönderslagen kruk och ett trohetslöfte, som just icke var nå Igon trosartikel, köpt den tillgifnaste, vi Ihans välde uppriktigast lästade varelse verlden, med en slafs lydnad och en hund tacksamhet, Utom sina artistiska sysselsättningar id kade ziguenarkungen ett egendomligt yrke Han handlade med barn. Alla de barn som han stal eller köpte. sålde han ånyo, sedan han gifvit dem er samvetsgrann och tillräcklig uppfostran. Denna uppfostran bestod uti att lära dem dansa på ägg, darea på lina, hoppa gerom tunnband, svälja knifvar eiler sablar, sami spruta eld genom näsborrarne och öronen. Då han ville fullkomna någon af sina elever — och denn. måste vara någon aj hans favoriter — täcktes han inviga honom i de första grunderna af konsten att spå i händerna och i kort. Affärsvänner, som han egde i alla trakter af Europa, ålogo sig att försälja hang alster af menniskokött till lindanssre, direktörer för kriogresande konstberidare, till och med till de konstberidaretrupper, eom voro engagerade i de stora centralpunkterna, i Europas hufvudstäder. Hans handel gick förträffligt. Kriget hade nyss härjat fälten. På många trakter, i många byar klagade landtfolk.t högt, och de fäder, som egde för stor familj, ejorde på famma sätt som vedhuggarre i fabeln: de kommo och erbjödo honom sin uttungrade afföda. Vid sådana fallj och de inträffade ofta nog, visade sig Jean Vaudrouille värdig det förtroende, som hang folk i många år byst för honom, :