Har ni återsett honom 24 Han är i Paris, det är jag säker på. Huru så ?s En morgon för omkring två månader sedan, gick jag framåt gaten Saint-Martin. Man hade nyss häktat en tjuf, som blifvit gripen på bar gerning. Fn stor folkhop var samlad der... Jag närmade mig hopen under det jag fortsatte min väg. in röst träffade mitt öra. Jag kände att jag vacklade. Denna röst...ft Det var hans? Ja. Jag rusade fram, jag ville genomtränga folkmassan, komma fram i främsta ledet för att se hvem som talat. Men det var för mycket folk. Det blef mig omöjligt. Då jag kom fram var mannen, rösten, tjufven, allt borta. Det är besynnerligt... mumlade herr Lenoir. Rosette fortfor; Truppen hade slagit läger på en öppen plats i skogen. Somliga hade tändt upp stora eldar och värmde sig. . Andra sofvo. Man lindade ino mig uti två täcken, som varit i bruk temligen länge, och trots da gens alla sorger, trots den bittra smärta jag erfor vid att se mig sålunda öfvergifven midt ibland dessa vilda och okända menniskor, gjorde jag liksom de och föll i djup sömn, Följande morgon, då i vaknade, eller rättare då mina små olyckskamrater kommo. och väckte mig, var det ljusan dag. Stammen var resfärdig. Men väntade endast på mig för att begifva sig på väg. För första gången i mitt lif gjorde jag min toilett på mindre än en half minut,