Aftonbladet – 30 mars 1867, sida 2

STOCEHOLM den 30 Mars. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 24 Mars. Sällan har väl en vecka i Berlin varit så rik på vigtiga händelser och officiella tillkännagifvanden som den senast förflutna. Parlamentets plenum den 18 dennes, i hvilket grefve Bismarck besvarade de polska och nordslesvigska protesterna, torde v ra bekant för edra läsare, och jag vill derföre blott yttra några få ord derom. Allt hvad som sades om Polen. var förutsedt. Tjogtals gånger ha samma protester, samma klagomål af polackarne plifvit framförda för de tyska konstituerande och lagstiftande för samlingarne, cch tjogtals gånger ha de blifvit besvarade med samma fins de nonrecevoir. . Sjelfva statsministern Rouher har ju till och med i lagstiftande kåren blott åt le souvenir dun peuple bris6 egnat några ord. Att polackarne intaga en neutral ställning till det nordtyska författningsverket: är lätt begripligt... Men huruvida det icke skulle vara politiskt fördelaktigare för polackarne att. försona sig med den nya stat, hvars upprättande i alla händelser icke kan för hindras, lemnar jag oafgjordt. Grefve Bismarcks förklaringar gåfvo vid banden tydligare än förut, att man är be. redd till underhandlingar med Österrike och Dapmark om Nordslesvigs återlemnande, atan att likväl dölja de svårigheter, som denna frågas ordnande ännu skall medföra isynnerhet ur finansiel synpunkt. Man vill för öfrigt veta, att grefve Bismarck personligen skulle vara mycket böjd för en slutlig reglering af denna angelägenhet, men att han stöter på motstånd hos konungen. Det var utan tvifvel med afseende på denna å högre ort rådande sinnesstämning som grefve Bismarck sade, att Preussen under inga omständigheter finge komma i den be lägenheten att ånyo nödgas eröfra Dippel. Jag kan för öfrigt intyga, att man äfven i de liberala kretsarne hjertligt gerna skulle se d.nna sak afgjord på billigt sätt. Artikeln V i freden i Prag är väl just icke populär i Tyskland, men då den en gång blif vit intagen i fredsdokumentet, så anser man det ligga i Preussens intresse, att saken slutligen blir ordnad. I samma minnesvärda plenum den 18 dennes blef det, såsom man vet, äfven fråga om Luxemburg. Underrättelserna om storhertigdömets försäljning till Frankrike och dementierna deraf ha i dessa dagar korsat hvarandra. Jag här inhemtat några detaljer härom, hvilka ännu icke meddelats i någon tysk tidning. Ryktena om försälj ningen ha pppettt derigenom, att franske prefekten i Verdun, som har slägtiugar i Luxemburg, ofta gjort besök der under förevändning att belsa på sin familj. Han förskaffade sig då en mängd upplysningar öm befolkningens tänkesätt såväl. rörande Tyskland som Frankrike och insände berättelser härom till Paris. Afven andra utskickade tror man sig ha märkt i Luxemburg. Detta allt är dock icke nog för att öfvertyga om, att en försäljning verkligen skett. — Franska regeringen förskaffar sig gerna utförliga berättelser om allt och i alla länder, och hon besoldar för detta ändåmål en mängd mycket verksamma och skickliga agenter utom. de ständiga beskickningarne. Då inom diplomatiska kretsar i Paris 300,000,000 francs uppgifvits utgöra köpesumman, är det ett skämt. BStorhertigen, d. v. s. konungen af Holland i denna egenskap, har en civillieta af 100,000 francs, prins Henrik uppbär såsom ståthållare 40,000 francs. — Besittningen vore således, såsom någon anmärkt, betäla1 med 3;000,000 franes. Personer finnas, som påsti, att det för storhertigen och hans bror Henrik nästan endast gäller att göra en god affär. Att de ej vilja veta af det nordtyska förbundet, ha båda mer än en gång förklarat i enskilda mee SEEDERS EEE