Aftonbladet – 30 mars 1867, sida 2

er — FM Arma, kära barn! stackars barn!? Jag rörde mig icke. Jag begrep ingenting af hvad som föregick, men jag ville höra. Och jag behöfde icke vänta länge. Postchäsen började åter rusa framåt igalopp; postiljonen smällde med piskan och började sjunga med full hals. Jag kände lust att ropa: Stanna! Men rädslan e!ler en känsla af obeskriflig nyfikenhet band min tunga. På spetsen af backen stannade vagnen. Mannen öppnade: vagnsdörren och steg först ur. Kom, min fru?, sade han. Vi-stego också ur vagnen. Qvinvan höll mig i handen. Vi gingo ett stycke derifrån och vagnen försvann ur min åsyn. Efter några minuters gång, stannade mannen och sade: Vi äro framme.? Gud skall straffa er, svarade honom mman. Gud är mäktig. Jag uppfyller en helig mission: gör som jag, lyd utan knot. Huru! röres ni icke vid åsynen af denna engel? PJag gör min pligt.? Hvad skall det blifva utaf henne?? PDea Gud som ni nyss talade om, skall beskydda henne.: Jag her svurit, jag håller min ed.? Med dessa ord aflägsnade sig mannen. Jag blef ensam med hans följeslagerska Allt detta minnes jag tydligt, klart och bestämdt, Om dessa händelser försiggått i går, skulle de icke stå klarare för mitt minne. Jag ser henne ännu tala till mig, jag hör henneå röst. Om jag ännu i dag finge höra