Aftonbladet – 29 mars 1867, sida 2

m staten skall erhilla en ganska betydlig, iker och succesivt tillväxande inkomst af ina dyrbara skogar i Norrland. Detär klark tt nämnde författningar med ytterlig Veervilja skola betraktas af personer, som lenast se på silt enskilda intresse, men att jenna vedervilja skall spåras äfven hos peroner, hvilkas pligt är att bevaka statens ine resse, är ett bedröfligt feltum. Vi skola nu tillse huru verkliga förhålandet är med det?bortsluddrande af statens nkomster?, som D. Allehanda vill göra roligt ba uppkommit genom de nyligen utärdade författningarne till ekogsväsendets rdnande. Det skall då snart visa sig att Dagligt Allehanda gjort sina nya patroner stor otjenst. Vi skola punkt för punkt ja den ärade tidningen i spåren, och tro 38 kunna inringa? den, som satt materiaierna i Allehandas händer. Bnligt de författningar, som gällde intill 1865 ärs slut — säger Dagligt Allehanda — meddelade K. M:ts befallningshafvandei Norrbottens — län tillståndsresolutioner till skogsafverkning å kronans marker inom detta län, mot erläggande af stubböresafgift för hvarje utsynadt träd, som enligt resolutionen fick nedhoggas.? Ganska tiktigt! Men huru förhöll sig rätteligen med dessa tillståndsresolutioner? Jo de meddelades på easökning af ett stort antal perso: ner, som deraf fingo ingen eller ringa nytia, enär de voro i det närmaste lifegaa under sågverksegarne, hvars ärenden de gingo och fördelarne af de meddaS . Att en verklig kontroll öfver dea medgifna afverkoingen i så ofantligt vidsträckta skogsmarker var omöjlig, ligger i öpppen dag: likaledes att detta svårkontrollerade utsyningsväsende måste afskeffas, om ej kronans skogar skulle förödas. Men härigenom odes djupt det intresse, som skördade en otillbörlig vinst af utsyningsväsendet, och likaledes den embetsmyndighet, som utfärdade de kära tillståndsresolutionerna, hvilka inbringade nämnde embetsmyndighet i Norrbottens län, vissa år, enligt trovärdiga uppgifter, 6—7 — ända till 8000 rdr. Ju ifrigare skogsafverkningen bedrefa, desto flera tillståndsresolutioner utfärdades, och desto högre summa inflöt naturligtvis för resolutionslösen. Den genom resolutionsoch utsyningeväsendets afskaffande tillvägabragta reformen, så oafvisligt ni dvändig för det allmänna, blef alliså ofördelaktig för några få individer, och deras vrede sjuder nu i Dagligt Allehanda. ) För att pu göra troligt att det afskaffade resolutioneoch utsyningsväsendet var så förträffligt gent emot den nu införda auktionsmetoden, meddelar Degligt Alletanda, att i det förelag till cirkulär till K. M:ts befellningshefvande angäende åtskilliga med skogsförvaltningen sammanhängande ärenden, som skogsstyrelsen år 1862 till K. M:t ingaf, hemsiälides bland annat, att K. M:ts befallningshafvande dädanefter skulle låta hålla auktion å virke sawt andra skogsalster för kronans räkning, sedan skogsstyrelsen först bestämt det minimipris, hvarunder försäljningen icke fick ega rum?. Men denna Doagl. Allehandas framställning af saken är, lindrigast segdt, vrängd. Skogsstyrelsens omförmälda förslag afsåg (enligt hvad cirkulärets rubrik utvisar) försäljning från kronoparkerna. Deremot från de oafvittrade kronoskogarne i Norrland, hvarom nu är fråga, skulle, enligt skogsstyrelsens förslag, den gamla utsyningen, enligt de lukra iva resolutioverna, fortgå och afgiften på förhand bestämmas — ötgärder, hvars skadlighet ur allmän synpunkt var fullt konstaterad genom mänga års erfarenhet. Det är emellertid klart, att just de personer, hvilkas talan Dagligt Allehanda nu för, lika högt skola loforda det af skogsstyrelsen tillstyrkta resolutionsoch utsyningsväsendet, som de äro förbittrade deröfver, att i k. förordningen den 21 December 1865 angiende utsyning och försäljning afskogsalster i de norrländska länen blef stadgadt, dels i 7 att virke i mån af tillgång (och enligt upprättad afverkningsplen) skulle från kronans marker i dessa län till den högstbjudande i mindre lotter försäljas, och dels i 13 6 att K. M:ts befallningshafvande skulle låta jöranstalta om det till utsyning bestämda virkete försäljning på offentlig auktion inom orten, samt stadga vilkoren (för I försäljningen), dock utan att något minimipris bestämmes?. ) Att den möjlighet till korkurrens, som I försäljning på auktion i mindre lotter åstadkommer, mäste vara misshaglig för dem, I som tillförene sleg:t under sig hela skogsI afverkningen, inses ganska lätt Men frågar man: Hvarför skulle ej ett minimipris Ibestämmas? — så ligger svaret nära till Thands. Korrektivet mot öfverenskommelser köparne emellan att nedtrycka priset, att sålunda gö:a missbud och roffa ät sig skoIgen för vanpris, ligger i länsstyrelsens rätTtighet och skyldighet att bestämma auktionslvilkoren — således att pröfoa auktionsJanbudens antaglighet. Om före auktionen ett minimipris bestämts, så blir detta sannolikt alltid äfven maximipriset, oberäknadt Jalla de anledningar till trassel, som en sådan bestämningsåtgärd kan medföra, till hinder för den fria konkurrensen. Då den ändamålsvidriga och faktiskt skadliga resoI lutionsoch . utsyningsmetoden mäste afskaffas, såvida en ordnad skogshushållning skul e införas, fenns ingen lämpligare utl väg än att begagna auktionsmetoden, hvars behöriga öfvervakande anförtroddes åt länsstyrelserna, af hvilka man har rätt fordra att statens fördel tillgodoses. Innan ännu något resultat af de nya skogsförfattoingarne vunnits, ansåg sig, ekogsstyrelsen, som hyste förkärlek för sina ofl vån omförmälda förslag, böra förnya dem. IDen 31 Mars förlidet är inkom skogsstyrelIsen med en underd. framställning, att då l befaras kunde det tillräcklig täflan vid de lauktiorer, som komma att hållas allenast linom de socknar, der virket förefunnes, ej skulle uppstå, och icke heller minimipris finge bestämmas, K. M:ts befallningshafvande måtte förständigas att dels hålla auktion såväl inför sig som i vederbörande soc ) Huru förfärligt skogsförödande för staten, men lukrativt för några få individer, utsyningsoch resolutionsväsendet vissa år varit, företrädesvis i Norrbottens län, synes bäst af föliande sifferuppgifter: Skogsoch stubböres