Aftonbladet – 28 mars 1867, sida 2

Otrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 16 Mars. Under loppet af den allmänna diskussioaen rörande författningsförslaget klandrade den fordne hannoverske ministern v. Minchhausen skarpt det militärsystem, som för närvarande räder i Hannover, och gick till och med ända derhän ett beskylia Preussen att ha brutit konventionen i Langensalza. Grefve Bismarck afvisade denna beskyllning såzom förtal. Det påstås, och saken tyckes till trots för vissa officiösa dementier vara sann, att br v. Mänchhausen fordrat upprättelse af grefve Bismarck. Man afgaf förklaringar. Konseljpresidenten försäkrade, att hans afsigt ej varit att förnärma herr v. Minchhausen personligen, och dervid stannade det. Af en antydsn i det tal, hvsrmed grefve Bismarck genmälde herr v. Mäncbhausen i plenum den 11 dennes, her man kunnat sluta till, att det var prinsen af Solms som sistl. sommar bedrog konung Georg i Hans nover med ujpgiften, att Österrike förfogade öf.er 80,000 man. Detta är anledningen till den duell, som för några dagår sedan försiggiex i Wien och hvilken, såsom man vet, kostade prinsen af Solms lifvet. På aftonen den 15 d:s tillställde studenterna i Berlia en stor procession med facklor till ära för den ryktbare filologen Boeckb, som då firade fenitionde årsdagen af sin doktorspromotion. Alla bildade samhällsklasser i Berlin deltogo i denna fest för de tyska hellenisternas Nestor, men man inskränkte sig icke till nämnda procession. Sjeliva kommunslmyndigketerna, som vanligen icke röja något sinne för litteratur och konst, egnade vid detta tillfalle en hyllning åt vetenskapen i förening med en tadelfri lefnad och en bepröfvad karakter. Boecklis så långa och arbetsamma bana kröntes således med de mest lysande lagrar, som samtidas sympatier och aktning kunna erbjuda. — Aftonbladets spalter ha innehållit några välialiga och själfulla ord i anledning af den store målaren Cornelii död. Staden Berlin är skyldig detta stora sniile en upprättelse; ty hans vackra kartonger ligga ännu nedgräfda i akademiens magasiner. De inflytelserikaste tidninaar förena sig om att fordra en offentlig och ständig exposition af dessa odödliga mästerverk. Det är en sentida ättvisa, man måste göra en af de största konstnärer, öf.er hvilka putidens Tyskland har att vara stolt. Ävnu ett ord till slut om de amendementer till förbundsförfattningsförslaget, som komma att fras sällas af det nationella partiet. I dag har detia parti evhälligt bestutit föreslå; att tjenstemän skola vara valbara til! medlemmar af det definitiva parlamentet (hvilket förslaget förbjuder) samt att arvode skall utvetalas till representanterna: Men ämnar äfven föreslå samma tryckfrihet för re: dogrelserna för det definitiva parlamentets sammanträden, som är medgifven i afseende å de preussiska kamrarne. Vi skola snart få se, om dessa och andra af den moderata venstern framställda amendementer i samma anda ha någon utsigt att er ålla majoritet i parlamentet. Jast då jag håller på att sluta detta bref får jag veta, att Preussens sändebud i Hamburg, hr von Richthofen, blifvit utnämnd till envoyg extraorJinaire et ministre plenipotentiaire i Stockholm. Det är en moderat och liberal och för öfrigt skicklig dipicmat, hvars utnämning hos hofvet i Sverge bevisar, hviilken vigt Preussen fäster vid upprätthållandet af det goda förhållandet till de skandinaviska länderna. dte