Aftonbladet – 28 mars 1867, sida 1

Ni, mina damer?, sade hr Lenoir småleende, ?skulle ni sköta mitt bushåll?? Just vi, såvida ni icke har något.deremot. Eller om det icke gör er något obehag?, tillade Rosettes syster. Nej visst icke! farvälsergeant; kom icke upp igen, om ni ej har lust dertill... men bry er icke om att lägga hand vid något af hvad som finnes här i salen... detär de här unga damernas sak.? Den gamle soldaten tog afsked och gick. En tystnad uppstod; som hotade att blifva pinsann, om den räckt länge. Adolphe bröt en. Med allt detta så är ni skyldig oss-en berättelse, miss Rosette...? yttrade han i tydlig afsigt att gifva en annan vändning ät samtalet. Och den har ni ännu icke kommit ifrån. Ni sade: vid-deserten lägger man upp ar: marne på bordet och pratar. Nå, nu äro vi längesedan förbi deserten.? Jag skall berätta min bistoria?, svarade grisetten, och betraktade studenten med utmanande blickar, ?om ni båller det löfte ni gifvit mig.? Hvilket löfte?? Vårt besök hos spågvinnan.? Hvad jag lofvat, dei håller jag.? Vi gå i afton.? ?Annu, i afton.? Är det riktigt säkert?? frågade glädtigt la Pomme, som, tack vare sin barnsliga karakter, redan glömt den djupa rörelse, hon kort förut erfarit. Hvad skall j2g svärja vid? Svär icke, jag afskyr eder. Det är endest lögnare som tro sig förbundne att sätta sitt hedersord i pant för hvarje småsak.? Ja, allt det der är vackert och bra?, an