Aftonbladet – 28 mars 1867, sida 1

Det är minsann mycket rätt?, mumlade ortvakten. Oh! bäste hr Lenoir!? sade PaquesFleuries. Min herre?, afbröt studenten och vände sig till värden på stället, ?anser ni att jag skulle vara indiskret om jag erbjöd min tjenst, antingen åt fru de Luz eller ät doktor Martel?? Nej visst icke, svarade han. ?Ni kunde icke annat än vara dem till nytta.? PAck! ja, herr Adolphe?, ropade PaquesFleuries, ?gör det... Hjelp den stackars sårade... det var en god tanke.? Afvakta doktorns ankomst, såvida det ej skulle bli ytterst nödvändigt... Ni har ju slutat er kurs?? Ja, min herre, jag skall snart gifva ut min disputation.? Godt. Sergeanten skali säga er till då det blir tid.? Ni kan vara lugn, hr Lenoir?, svarade soldaten. v Hunden lät nu höra ett nytt tjut. ? Det föregår bestämdt någonting ovanligt?, sade den gamle gergeenien och steg upp från stolen Ni lemnar 088? Uresäkta mig, mina herrar och damer, men jag måste gå nedtill porten. Hurrah är icke i stånd att utan orsak förnya dessa signaler.? Kom snert tillbaka?, sade la Pomme. Jag skall återkomma fur att göra allt i ordning här? Oh! om det icke är för något annat skäl?, svarade hon, ?så behöfver ni icke göra er den mödan.? Jo visst.? Det skola vi åtaga. oss, Paques-Fleuries och jag.?