Aftonbladet – 27 mars 1867, sida 2

Statsutskottet hade tillstyrkt att anslaget: till generalitetet skulle i riksstaten upptagas: till oförändradt belopp, 77,300 rdr. Dervid skulle de 1200 rdr, som blifvit disponiblal: genom upphördt utgående af ett förut anvisadt pensionsbelopp, nu anslås till arvodel och skrifmaterialier åt adjutanten hos inspektören för militärläroverken. Förslaget härom : bifölls af första kammaren, men föranledde i den andra en långvarig öfverläggning,j. hvars resultat blef, att kammaren med 97 röster mot 59 afslog den föreslagna användI ningen af de 1200 riksdalerna. — Detta beelut genomdrefs hufvudsakligen af OC. A.l Larsson, som starkt betonade såväl det äfventyrliga i den gängse seden, att så snart l: ett äldre anslag råkar blifva ledigt och en besparing således möjlig, så uppfinnes genast någon ny utväg att använda beloppet på det att ingen besparing må uppstå, som äfven det betänkliga deri, om representationen skulle, såsom åtskilliga talare tycktes föreställa sig, vara förpligtad att anslå löner för tjenster som regeringen uti utfärdade instruktioner dekreterar, utan representationens hörande. Under öfverläggningen i andra kammaren uppkastades äfven, af hr Siljeström, den vigtiga principfrågan huruvida icke inspektören för militärläroverken rätteligen borde anses såsom en civil embetsman, och att det följaktligen vore grundlagsvidrigt att platsen, säsom nu är fallet, innehafves af en kunglig prins. Den ifrågavarande adjutantslönen hade blifvit upptagen på generalitetsanslaget, påtagligen för att dermed antyda, att inspektören vore att betrakta såsom militär, men hr Siljeström, som var af en motsatt mening, yrkade adjutantsarvodets uppförande på krigsskolans stat — om det eljest var behöfligt — för att dermed antyda att inspektörsbefattningen, enligt riksdagens uppfattning, är ett civilt embete. Härom tvistad s länge. Bland dem som biträdde hr Siljeströms åsigt var hr John Ericson, som erinrade om det för universiteterna föga hugnelig: af att hafva furstliga kanslerer, och det för en departementschef föga angenäma att hafva en kunglig prins mellan sig och de hans departement underlydande institutioner. Det lyckliga förhållande egde visserligen för närvarande rum, att befattningen innehades af en prins, som vore upp: draget fullt vuxen, men man finge komma ihåg, att lagar stiftas ej för stunden och för tillfälliga förhållanden. Kammaren fann ig icke böra genom något beslut gifva tillkänna en äsigt i denna fråga, utan föredrog, såsom vi nämnt, att helt enkelt afslå det arvode, som gifvit anledning till principfrågans uppkastande. Statsutskottet har afstyrkt det af K. M:t begärda anslag, 22,355 rdr, såsom förhöjning, utöfver nu disponibla tillgångar, för den krigshögskola, hvars organisation och förläggande till hufvudstaden blifvit af K. M:t anbefalld. Första kammaren beviljade, på förslag af grefve Henning Hamilton och med 61 röster mot 32, ett till 14,155 rdr nedsatt anslagsbelopp för ifrågavarande ändamål. Minoriteten röstade för bifall till utskottets mening. Denna ble: deremot af andra kammaren godkänd utan votering. För krigsskolan har statsutskottet tillstyrkt en förhöjning i årsanslaget från 79,888 rdr 25 öre, till 34,100 rdr, hvilken sistnämnda summa beviljats af första kammaren, hvaremot andra kammaren med 90 röster mot 45 beslutit anvisa endast det i gamla staten uppförda belopp. Uader öfverläggningen framhöllo hrr Meijerberg och Si jeström olämpligheten deraf att, enligt hvad man kunde sluta af skolans stat, derstädes ännu skulle meddelas elementarundervisning i ganska stor omfattning, hvilket vore stridande mot iden för en tillämpniovgsskola, hvartill krigsskolan är ämnad, och vid inträdet i hvilken de humanistiska studierna böra vara fullbordade, för såvidt fröga är om elementarbildning. Till lönförbättringar vid indelta armen har K. M:t begärt, att nu utgående årliga anslag af 100,000 rdr, mätte äfven framgent få tillsvidare utgå med oförändradt belopp. Detta har medgifvits af första kammaren, hvaremot andra kammaren, efter en långvarig diskussion, med 101 röster mot 65 beviljat anslaget endast för år 1865. Andra kammaren har i ett fall velat gå något längre i frikostighet i anslagen på fjerde hufvudtiteln än statsutskottet föreslagit, nemligen i fråga om anslag till förbättrad utspisning för indelta armen. Kammaren har äterförvisat denna punkt, i ändamål ait få medel anvisade till ett frukostmäl åt soldaten under öfningstiderna. Första kammaren har bifallit utskottets förslag, att endast anvisa 4500 rdr för tillämpning af värfvade armens provianteringsreglemente vid indelta armåns garnisonsförstärkningsoch gränsposterings-kommendering ir. Utskotte:s förslag, om en skrifvelse till K. M:t med begäran om utredning af frågan om förhöjning i anslaget till underbefälet vid Gotlands nationalbeväring har af första kammaren blifvit afslaget. Andra kammaren har ännu ej behandlat denna punkt. Den vigtiga frågan om gevärsanslaget är ännu behandlad endast i första kammaren, der hon sent i går afton afgjordes sålunda, att, enligt ett af frih. A. OC. Raab framstäldt förslag, beviljades för ändamålet en summa af 1,500,000 rdr, deraf högst 500,000 rdr att af regeringen disponeras redan innevarande år och 1 million under loppet af 1868. Detta beslut fattades med 60 röster mot 31, hvilka sistnämnda afgåfvos för bifall till utskottets förslag att anslå endast 1 million rdr, att utgå under loppet af nästa år. Af öfverläggningen f:amgick, att utskottet ansett sig böra pruta på de af K. M:t begärda 3,000,000 rdr, icke blott af finansiella skäl, utan äfven och isynnerhet derför, att man antagit större belopp icke kunna af regeringen användas intill nästa års slut, om nu anvisades en million och i betraktande tages att öfver en half million af äldre anslag finnes reserverad, allt under förutsättning att gevären borde till hufvudsaklig del tillverkas inom landet. Statsutskottet hade antagit att befintliga 25,000 gevär af 1860 års kaliber skulle med en kostnad af 10 rdr stycket kunna förändras till Reminogtoncvevär: att för natentet eknlle heta.