Aftonbladet – 27 mars 1867, sida 2

— Direktionen för Lotten Wennbergs fond, jemte kontribuerande till densamma, sammanträdde sistlidne fredag å slottet hos drottningen, dels för att välja en ny ledamot i direktionen i städet för framlidna Fredrika Bremer, dels för att taga kännedom om revisionsberättelsen för 1866. Till direktionsledamot utsåvs enhälligt fru grefvinnan Ingeborg Sköldebrand, född Posse. Af revisionsberättelsen inhemtades, att den 1 Januari 1866, då fondens verksamhet egentligen kunde anses börjad, kapitaltillgången utgjorde 12,350 rdr. Under loppet af samma år hade den ökats till ett belopp af 18,729 rdr rmt, dels genom årsafgifter och gåfvor, dels genom trenne å börsen gilna soirter med tableaux vivants, dels slutligen derigenom, att en procent af räntan blitvit, enligt stadgarne, lagd till kap:talet. Under 1866 hade omkring 100 personer erhållit understöd, hufvudsakligen som hyresbidrag, men äfven till kläder och hjelp under sjukdom. Dessutom hade betalning erlagts för en i Tysta skolan inackorderad döfstum flicka. I anseende till den ökade räatetillgången var direktionen nu i tillfälle att deraf anslå medel för att vid Malmqvistska uppfostringsinrättningen underhålla en elev, — en anordning, som synes väl öfverensstämma med fondens ändamål, enär denna aastalt är ett slags räddningshem för yngre flickor. Vid sammanträdet anmäldes icke mindre än 50 personer, om hvilkas nödställda beligenhet direktionens medlemmar personligen gjort sig underrättade, hvarefter af drottningen anordna des ett belopp af 440 rdr, att7mellan dessa hjelpbehöfvande fördelas. fverskottet af räntebehållningen reserverades för att användas då ögonblicklig hjelp fordras. Menniskovännen kan icke utan sann tillfreds: ställelse a det deltagande, som egnas denna vackra välgörenhetcsanstalt, hvilken, 1 öfverensstämmelse med allmänna skyddsföreningen, har det företrädet framför många andra, att en kontroll finnes deröfver att hjelpen lemnas der den företrädesvis behöfves och nyttigt användes. Den måste äfven emottagas med större tacksamhet i den mån som den fattige finner densamma förenad med ett personligt intresse hos gifvarinnorna. (P. T.)