Aftonbladet – 23 mars 1867, sida 3

fl) Hr Alfred Nathorst, som under en lång följd af år varit och ännu är anställd såsom o I statsagronom med specielt åliggande att tillr) handagå våra landtmän med råd och under,) visning beträffande ladugårdsskötseln och mejerihandteringen, och som i sådant ända r mål besökt rikets alla provinser, har nylis gen till samtlige husbållningssällskapen afe låtit en skrifvelse, innehållande åtskilliga . I förslag till befrämjande af en bättre ordnad boskapshandel, förutan hvilken en lönande s export af slagtdjur icke kan vinnas. Den e I ofvanvämnde skrifvelsen är af följande ina I nehåll: d Till Ö Kongl. Hushållnings-Sällskap! ; Då exporten af kreatur ifrån fäderneslandet för hvarje år tyckes antaga allt större utsträckning, och då hvar och en, som nitälskar för vårt j lands jordbruk, säkerligen skall — förvissad il derom att detsammas utveckling och bestånd i väsentligaste mån är beroende sf boskapsskötselns ståndpunkt — önska att medverka dertill, att a!la lämpliga åtgärder, som kunna bidraga till att underlätta nämnde export, blifva vidtagna, så tillåter jag mig att på grund häraf för kongl. hushållnings-sällskapet framställa förslag till de åtgärder som för närvarande synas mig vara af behofvet mest påkallade för att un derlätta all kreaturshandel inom landet, hvilken säkerligen är första vilkoret för att en större export af kreatur skall härifrån kunna åstadkommas. Sannt är visserligen att man hittills uteslutanI de har sökt befrämja kreatursförsäljningen i utlandet, och beredt djurens egare tillfälle, att för egen risk och räkning utsända sin boskap till Britannien och der få den försåld genom en af staten anställd konduktör; men om äfven dessa låtgärder hafva varit och fortfarande äro af behofvet påkallade, så lider det dock intet tvifvel, att detta sätt att idka kreatursförsäljning är en nödfallsåtgärd, som endast genom brist på lämpliga mellanhänder blifvit framkallad, och att landtmannens lifligaste önskningar måste vara att på samma enkla sätt till boskapshandlaren direkt försälja sina till export tjenliga kreatur, som han till köpmannen försäljer sin spanmål, och ej sjelf behöfva utsända den i verldsmarknaden. Början till en uppkomst af dylika mellanhandlare eller exportörer af kreatur saknas ej. Sålunda hafva danska boskapshandlare redan bör jat utsträcka sina affärer ända till norra delen af Jöpköpings län, och norska uppköpare saknas ej i vestra delen af vårt land. Men om vii detta hänseende skola komma till någonting annat än blott och bart en god början, och om utländningar eller uppköpare för utländsk räk ning skola blifva i tillfälle att inom vårt land göra några större och regelbundnare affärer, så måste ordentligt ordnade och behörigen annonserade kreatursmarknader förefinnas. — Det nu rådande förhållandet är fullkomligen motsatsen utaf hvad det borde vara, och har olyckligtvis. i stället för att föranleda fill några kraftiga åtgärders vidtagande för att åstadkomma ett bättre tillstånd, blott framkallat en ovilja emot allt hvad marknader heta, så att, oaktadt flera af dessas stora behöflighet i och för kreaturshandeln, är obestridligen tidens riktning snarare att borttaga så många marknader som möjligt, än att söka väl ordna desamma. Våra marknader annonseras såsom kändt är endast i almanackan, men tyvärr åro de om dem inflytande uppgifterna allt annat ön tillförlitliga. Sålunda stå t. ex. tvenne af landew mest betydande kreatursmarknader, nemligen Hofva i Westergötland och Skenninge marknad — som båda hållas i September månad och af hvilka den sistnämnda är den största kreatursmarknaden i hela vårt land — ej ens angifna såsom kreatursmarknader, under det att en massa af små obetydliga marknader äro försedda med tecknen kr. m. Huru vilseledande detta är för svenska kö pare har jag under mina resor inom landet ofta varit i tillfälle till att iakttaga, i det att äfven betydande marknader för försäljning af boskap ofta nog ej äro kända längre än inom det län, hvarest de äro belägna, och omöjligheten för utländningar att under dylika förhållanden kunna uppsöka de bästa kreatursmarknaderna är alltför påtaglig för att behöfva vidare framhållas. Frågar man åter huru våra kreatursmarknader äro ordnade, så utfaller svaret helt enkelt sålunda, att de ej äro ordnade alls. En person som för första gången besöker en svensk krea tursmarknad, kan omöjligen undgå att i högsta måtto förundra sig öfver det oordnade, rent af kaotiska tillstånd, i hvilket han der finner allt . hopadt om hvartannat. Han skall ej allenast finna de mest olika djurslag blandade om hvarandra, utan tillika finna dessa så inklämda emellan vagnar och menniskor, att han knappast vet om han skall kunna eller våga pressa sig fram, snart sagdt med fara för både lif och lemmar. ibland denna sammangyttrade massa. — Behöfver han för tillfället t. ex. köpa ett eller annat dussin kor eller qvigor, så vet han ingalunda hvarthän han i denna labyrint emellan djur och åkdon m. m. skall vända sig för att finna hvad han söker; och om han lyckas att slutligen göra sitt uppköp — och möjligen varit ännu lyckligare i att ej hafva blifvit allvarligt skadad — och derefter sammanträffar med någon bekant i orten som måhända haft samma ärende, och då jemför de djur som denne har förskaffat sig med de som han sjelf uppköpt, så finner han sig i de flesta fall hafva gjort en sämre affär eller hafva tillhandlat sig medelmåttigare djur och detta ofta nog emot ett högre pris. Beklagar man sig öfver den rådande oordningen, samt deröfver att ej någon verklig täflan om att inköpa de goda dju ren på detta sätt, till men för bäde säljare och köpare, uppstår, så får han vanligen det upplysande svaret, att man måste känna arten och folket och vara frawiörallt ?marknadsvan för att kunna med hopp om framgång göra några uppköp. tt vänta det utländningar skola under dessa förhållanden kunna för det första i almanackan uppsöka hvilka marknader som de böra bivista, och sedermera efter hand mer och mer loekas till att på dessa uppgöra några större affärer, är alldeles fåfängt. Ett annat och bättre skick måste ovilkorligen först inträda i stället för det primitiva tillstånd som nu är rådande vid våra marknader, såvida en ordnad kreaturshandel skall kunna uppstå, och vågar jag derföre fästa kongl. hushållnings-sällskapets synnerliga uppmärksamhet på vigten af att lämpliga åtgärder för ifrågavarande ändamåls uppnående vidtagas, och utbeder jag mig att för enskild del få dertill framställa följande förslag: 1:o Åttinom hvarje län bestämmas hvilka marknader böra såsom verkliga kreatursmarknader fastställas samt att de, der så ske-kan, ordnas på lämpligaste platser, på ej alltför stort afstånd från jernvägsstation. 2:0 Att hvarje kreatursmarknadsplats, på tvären mot platsens långsida, om dylik finnes, förse3 med lämpliga räcken, vid hvilka djuren bindas i dubbla rader med hufvudena vettande emot hvarandra och med en mellangång framtill af. minst sex fots bredd, samt bakam djuren en bredare gång, så rymlig som lokalen tillåter, samt dessutom breda gångar dels för ändarne af nämn: de rader, och dels, om behofvet sådant påkpå tvären emot desam —wuBT, Att för de oliks Ser änvissQjurslagen bestämda plat: -va8, Och att hvad nötboskapen betcäffar, uensamma ordnas i tvenne afdelningar, nemligen a) afvelsdjur och b) dragare och slagtboskap; samt att dessa afdelningar åter indelas i olika klasser, så att afdelningen a) kommer att bestå af klasserna 1) kor, 2) qvigor och 3) tjurar; samt afdelningen b) att utgöras af klass 1) dragoxar och klass 2) gödboskap. Särskild plats för för-,2 säljning af lin, väfnader, smör, ost, ägg och dylikt torde äfven böra anvisas. 4:o Att en ändamålsenligare annonsering affl marknaderna än den nuvarande blifver verkställd, i hvarvid bör iakttagas dels att endast af länen RS -— -—— Äh me fr ON FA Et mr ec s — mf j M Ls Tr mL Kr — BD — 7 -— — —