Aftonbladet – 23 mars 1867, sida 3

Article Image
I medan två kartonger innehålla det väsent -Iigaste rörande två af sjöfartens vägvisare linierna för magnetnålens lika variation sam de förherrskande vindarnes och vindstillor nas utbredning. . Kartans intressantaste beteckningar är dock de som utmärka segelfartygens väga på hafvet, de regelbundna ångbåtsliniernt mellan verldsdelarne samt de stora jernvägs och telegratsträckningarne. Oceanvägarne iör de seglande fartygen äro angifna sär skilt för bortoch hemresan och särskili för sommaroch vinterresor, med uppgift på resans medellängd efter nyaste ?sailiogs directions? och loggboksutdrag. Ett tullständigt begrepp om verldshandelns gång och verldskommunikationernas riktning fär man dock först af de starkt markerade kolorerade linier, som utmärka de stora ängbåtsbolagens reguliera post-, varuoch passagerare-trafik. I synnerhet på Atlantiska hafvet hopa sig dessa blå, gula, röda och violetta linier i alla schatteringar till hela knippen, som, till största delen utstrålande från Liverpool och Southampton i England, sträcka sig å ena sidan till Förenta Staterna, Westindien, Centraloch Sydamerika, och å den andra till Alexandria och vidare från Suez i: en obruten linie till Ostindien, Sincapore, Hongkong, eller till Cap, Melbourne, Sidney och Nya Zeeland, hvarifrån en förliden sommar öppnad linie drager sig, ävnu enslig, öfver Stilla oceanen till Panama, der den möter den i bugter gående ångbåtslinie som förbinder Valparaiso och Sydamerikas öfriga Stillahafs-hamnar med San Francisco, hvilket åter seden den 1 Januari detta år står i en regelbunden ångbäåtsförbindelse med Japan och Kina öfver nordliga delen af Stilla Hatvet. Här som vid segelpassagerna är äfven resans medellängd utsatt. Så få vi veta att resan från Wellington på Nya Zeeland till Panama upptar 28, och från San Francisco till Yokohama i Japan 20 dagar. De stora bolagen, som sålunda kunna sgas hålla verldsbandelns trådar i sina händer, äro betecknade hvart och ett mes sin färg. Så är Cunard-linien röd, Messageries Imperiales blå, österrikiska Lloyd grön, Inmanlinien gul, Peninsular and Oriental, den längsta af dem alla, gri elin 0. s. v. Sedan Stilla-hafslinierna kommit fill, äro nu båda jordhalfvorna omknutna af en slinga af reguliera ångbåtslinier, hvilket intressanta faktum karten ytterligare framhäller i en liten rand-kariong. Genom de öde trakterna i nordvestra Ameika och nordöstra Asisn ser mafi en grön inie bugta fram och förena sig å ena sidan med den siberiska telegraflinien i Irkutsk och å den andra med den stora transamerikenska i San Francisco. Det är den redan itstakade och snart färdiga telegraflinie sov: skall jemte den transatlantiska omlinda jorlen med en enda sammanhängande elektrisk kedja. Den atlantiska kabeln gömmer sig land massan af de mot Newyork riktade ingbåtslinierna, men med tillhjelp af teczenförklaringarne i kertans öfre rand finver man lätt såväl den nya under förliden ommar nedlagda, som den äldre tråden. Stt annat markeradt drag i de telegrafiska et ckningarne och som ej minst vittnar a den underbara utveckling kommunikaionerna erhållit är den oafbrutna linia som sär från London genom Turkiet, vestra Asien, adien till Rangoon på ögira Indiska halfön, . varifrån den är ämnad att ytterligare utsträcsas midt igenom Kina till Kanton. Äfven; lessa förhällanden äro på en särskilt karong ytterligare framhållna. Af jernvägarne äro endast de upptagna om mera omedelbart ansluta sig till de tora ångbätslinierna, och med dem utgöra tt helt, ett system. Bland de förhållanden ! om här springa i ögonen är den väldi.a ulsåder för jernvägstrafiken som från Lise bi abon i en enda oafbruten sträcka gär ända ill Nisehni-Novgorod, det system af jernaror som öÖfverkorsar Indien i flera rikt: ingar 0. ee v. ; 1 Lägges härtill att verldskartan, hvad dess; ttre beträffar, är någonting verklict uta ärkt åde i teckning och kolorit, bland det ypersta karttrycket i våra dagar frambragt, kall den utan tvifvel bli en prydnad för rbetsrummet, liksom priset, 4 thaler, e: kall befinnas för hö vensk-fransk ordbok för militärer och teknologer, I OPEN Mo Töneehisla — Qtankhalem Q TA IA

23 mars 1867, sida 3

Thumbnail