Aftonbladet – 23 mars 1867, sida 2

och roat oss i samma hus.., vid eamma timme, då en olycklig. cHvem är det fråga om?4 frågade Rosette i befallande ton. tOm herr vicomte Rene de Luz.4 Herr de Luz! mumlade Paques-Fleuries. cHan blef hemtörd i natt med två dolkstygn i kropen.4 Ett mord !4 utbrast den unga qvinnan. Nej, en duelj.4 Stackars unge man.4 Känner man hans motståndare? frågade reseexpedi!en. Icke jag. De personer, som förde hem berr vicomten, sade mig ingenting, och i det ögohblicket tänkte jag verkligen icke på att göra dem den minsta fråga. cKände ni åtminstone dessa personer? Den gamle sergeanten ämnade just gifva eit jakande svar, men efter en rörelse och ett blixtsnabbt ögonkast från hr Lenoir, nöjde ban sig med att svara: Jag förmodar att det var två af hans vänner. De bemödade sig på allt sätt att stålsätta sig mot sin smärta, men tårarne runno ymnigt utför deras kinder.4 Och ni skickade icke efter någon läkare? Nej, det brydde jag mig icke om!4 svarade portvakten tvärt. Doktor Martel kom bortåt kiockan fyra på morgonen. SAh, så mycket bättre!4 ropade på en gång de båda flickorna, hvilkas ögon icke lemnade sergeantens läppar. Han stog sig ned vid den sårades bädd, der redan förut vicomtens mor och syster befunno sig.4 Stackar: fruntimmer! Ja, stackars fruntimmer! det är ick roligt att se sådant, minsann. Modren, blek som ett spöke, stödde med sina darrande armar den sårades ännu blekare hufvud,