. ISandford i Brässel, Morris i Konstantinope f Joch isynnerhet Harvey i Lissabon, mot hvil ken sådana omständigheter förekommit at a senaten indragit han; gage. ri 0 RIKSDAGEN. BU g Dagens plenum. , tt Andra kammaren Al har i dag haft ett kort sammanträde, dervid ti Iden hufvudsakligen upptogs af protokollsjuste ring och bordläggning af inkomne utlåtanden Talmannen tillkännagaf derjemte, att plenum icke f kommer att hållas 1 morgon, på det statsutskot . tet då måtte bli i tillfälle att till slutlig hand i läggning företaga flera vigtiga ärenden, hvilk: Å vid i dag hållet sammanträde icke imedhunnos 21 Om antagande af nya grunder för de allmänna o vapenöfningarnes utgörande samt indelningsa verkets omreglering, m. m. (Motion af hr Sven Nilsson.) I (Slut från onsdagsbl.) Emedan hela samfundslifvet ytterst hvilar på lett noggrannt uppfyllande af ingångna förbindelser, emedan denna grund gäller icke endast 1 lemellan medborgare, utan jemväl meilan staten och dess enskilde medlemmar; emedan staten har a I försäkrat innehafvarne af hemmanen, som äro anslagna till indelningsverket, om frihet för dem tloch deras folk från skyldighet att på annat sätt göra krigstjenst; emedan denna talrika klass af 1 Isvenske medborgare icke-utan uppenbart brytan, I de af gifna förpligtelser, det vill säga rubbande 3 af samhällets grundvalar, kan affordras mer än fullgörandet af ingångna kontrakter; och emedan , Iden organisation, som vi kalla indelningsverket, 3 I hvarken innebär tillräcklig styrka för vårt försvar eller motsvarar nutidens fordringar; så, på det samma organisation ej må utgöra hinder för Jen fullständig och ändamålsen!ig omorganis:tion Jat vårt försvarsväsende, föreslår jag : upphäfvande af indelningsverket, såvidt det rörer åliggande för viss jord eller lä genhet att uppsätta och utrusta manskap till armån och flottan. Då jag framkommit med ett så genomgripande förslag, känner jag min pligt att åtminstone gifIva en antydan om de grunder, hvarpå jag anser vårt försvar kunna byggas bättre hädanefter än I hittills. Man lärer ej vänta att en motionärien fråga, som är af sådan omfattning och vigt, skal amlägga ett fullständigt utarbetadt förslag till en alldeles nyarmåorganisation, äfven om denne motionär vore en man af facket, hos hvilken man egde förutsätta mycken specialkunskap i ämnet! men den som föreslår så stora förändringar, bör hafva tänkt sig något annat i stället för det han vill borttaga. Jag är fullt öfvertygad att, om vi skola med sghet, bebo vår dyra fosterjord, måste vi underkasta oss bördan af allmän nationalbeväpning, så att fienden, om han kommer, icke möter en armå, utan ett folk under vapen. Först då hvarje manbar person: är vapenöfvad ech beväpnad, kunna vi vara trygga i eget bo. För ett litet och fattigt folk, sådant vi äro, är det ej möjligt att underhålla en stående arme så stor, att den förmår hålla stånd mot sådana härmassör, som man sett framvältras i våra dagar; men hela folket kan det. Jag vill citera ord, som jag hörde i Maj förlidet år af en talare, hvilken nu är medlem af denna kammare. Han framhöll vigten af allmän Leväpning och sade bland annat: ?Man sticker ej gerna handen i ett getingbo, hvarest sitter en gadd-i hvarje kant? Så skall ock en fiende betänka sig mer än en gång, innan han anfaller ett helt folk, som visar att det vill och är beredt att försvara sig, än mer om det är ett folk med sådana anor som det svenska. Denna allmänna vapenöfning bör kunna åstadkommas utan alltför stora kostnader, om allt ordnas med nödig omtanke och sparsamhet. Redan i skolan böra gossarne lära gymnastik, förnämligast afsedd för militära öfningar. Om, såsom oftast är fallet, skolåldern räcker. till konfirmationen,,så böra marscher och vändningar, som nu upptaga både tid. och , möda på beväringsmötena, kunna vara till största. delen inöfvade.Öfningarne böra under ingen -tid lemnas å sido, så att hvad som är inlärdt förglömmes. utan fortsättas inom smärre områden under ledning af instruktörer, aflönade af staten eller kom munen. Efter ynglingarnes ålder och tillväxt kunna de sammandragas till något större antal och från hvarandra icke för långt aflägsna omtåden på lämpliga platser, som icke lära saknas i någon ort. Under ynglingaåren är sinnet gladt, ser allting ljust, och det är framför allt lättare att lära och taga intryck än sedermera. Tiden, sålunda väl använd, bör kunna lemna ynglingar ne mera öfvade i det, som med deras ålder och krafter är förenligt, innan de inträda i beväringsåldern, än de äro nu vid afslutad:beväringsexercis. De allvarligare vapenöfningarne torde ock, om .en god del vore på förhand undangjord, kunna framflyttas tills något mera stadga och styrka vunnits än i allmänhet eges vid 20 års ålder. Sjelfva beväringsmötena kunde möjligen äfven anordnas, så att de företoges med något smärre områden än nu är förhållandet, i hvilket fall-större öfningsmöten: borde hållas efter kortare mellaptider, t. ex. hvart tredje: år eller då K. M:t pröfvade lämpligt. De kostnader och den. tidspillan. som användes på dessa öfningar, kunna väl anses hafva någon betydenhet, men jemförde med den vinst de måste medföra böra de ej förefalla afskräckande, särdeles om man eftertänker hvad inflytande ett tidigt inskärpande hos det uppväxar .w -i öv! af punktlig lydnad och erinran om pligten att försvara fädernesland skajl medföra. Att försumma ynglingaåldern, som så väl lämpar sig för sådana öfningar, förefaller mig såsom misshushållning med tid. Likväl tror jag ej att allmän beväpning ensam är tillräcklig för vårt försvar åtminstone för närmaste framtiden, utan anser att derjemte erfordras en stam, som likväl ej får vara så stor eller så dyr, att den borttager de tillgångar som böra sparas för kriget. Man har visserligen i tal och Skrift framhållit exemplet af ett land, som löst uppgifven att betrygga sitt försvar utan. stående arme. Vid närmare skärskådande lärer man likväl finna, att förhållandena äro betydligt olika hos oss och i detta land, med hvars: natur vårt visserligen har någon likhet; hvaremot Sverge. öppet nästan öfverallt, har helt annorlunda läge än Schweiz. Jag inser ej hvad en. stormakt skulle vinna i styrka genom eröfringen af Schweiz, annat än herraväldet öfver några millioner idoga invånare. Vi hafva en granne, som deremot, genom . eröfringen af Skandinaviska halfön, icke endast skulle göra en sådan vinst som den nyssnämnda, utan äfven dermed famna ett verldshaf, hvarefter: han länge sträckt längtande armar. Således lärer man ej misstaga sig, om man tror att vårt land mera retar eröfringslusten än Schweiz. Denna stam, som jag anser så nödig för att gifva stadga åt nationalbeväpningen, bör likväl till minsta delen bestå af trupper, som ständigt äro i garnison. Det goda har indelningsverkei haft med sig, att det gifvit exemplet huru man på en gång kan vara både krigare till yrket och, under freden, en nyttig medborgare. Under förlidet år, då den så kallade konskriptionsfrågan sysselsatte allas tankar, läste jag af en författare, som med värma, talang och med mycken sakkännedom försvarade den föreslagna inrättningen, följande ord: Beträffande den farhåga man synes hysa att proletärernas? antal skulle ökas genom de på detta sätt uttagna beväringssoldater, kan jag yttra mig helt kort. Det är farligt att fantisera i organisationsfrågor, men det är ett fel att glömma hvad man eger, då detta lemnar ett talande exempel. Huru kan