Aftonbladet – 21 mars 1867, sida 2

CR SVA RA RR SLA ae Kristiania den 13 Mars. Den diskussion om Norges ställning till le unionella revisionsförsöken å ena sidan och till det allmänna skandinaviska sträfvandet å den andra, hvilken jag i mittförra bref omnämnde såsom nyss börjad, har på de sista dagarne starkt utvecklat sig, fyllt tidningarne och lagt beslag på allmänhetens intresse till en grad; hvartill få offentliga strider under loppet af de båda sista åren ; eller kanske rättare sedan sista statsrådsombytet varit i stånd. Till och med om man måste bekänna sig till den tron, att tidpunkten för denna diskussions öppnande torde vara mindre lyckligt vald, kan man icke annat än glädja sig öfver densamma såsom ett tecken på, att uppmärksamheten är väckt på en af nordens lifsfrågor, likasom det är af. intresse. att lägga märke till, huru denna sak tyckes vilja samla såväl de politiska ledarne som den stora massan i mera åtskilda grupper, hvar och en med sit; program och med sitt framtidsmål i sigte. Och sker detta så afsörande, att härigenomgrundvalen -lägges för en bestämd politisk partigruppering i den politiska pressen såväl som i storthinget, så torde man säkerligen kunna hoppas, att de allmänna angelägenheternas afgörande verkligen skall bli ett sannt uttryck af den på hvarje tid rådande majoritetens mening, varemot det hittills alliför ofta har händt, att olika tankar om underorånade sidor af en sak eller också en öfverdrifven fruktan för att synas beroende af framstående ledares satser, ett öfverdrifvet behofafisolering i en individuel s. k. öfvertygelse? i aförandets ögonblick splittrat dem, som änock i hufvudsak voro eniga, och lemnat segern i händerna på en tillfälligtvis mera sammanhållande, mera kompakt minoritet. Till en början har diskussionen blott ledt till, att några af de mera framstående bland medlemmarne af det skandinaviska sällskapet? — hvilket sällskap man ansett sig böra beteckna såsom amalgamisternas läger? — sökt afvisa den mot dem väckta misstanken föramalgamistista syften. Vid den allmännelighet, hvari diskussionen ännu har hållit sig, är detta till en del blott en strid om ord, emedan en förklaring att icke vara amalgamist ju icke kan anses) såsom förpligtande till att alltid och under alla omständigheter sätta sig emot hvarje skandinavisk sammanslutning, i hvars intresse en del af det särskilda landets inre eller yttre sjelfständighet mäste gifvas till 4 Det BirchDunkerska partiet, som -har öppnat striden mot amalgamisterna, har, såsom man vet, förfäktat möjligheten och tidsenligheten af ett sådant tillspillogifvande, så snart unio nen öfvergår från tvåsidig tilltresidig. Antalet af dem, som anse hvarje närmande utöfver det faktiskt existerande omöjligt och som afkunna sitt anaihema in seecula seeculorum öfver alls, k. ?helstatsskandinavism?, torde ännu vara lika svårt att bestämma som deras utsigter att få något inflytande å frågans slutliga prektiska afgörande. et hade funnits anledning atttro, att dessa absoluta motståndare af all ?helstats-skandinavism? åtminstone tillsvidare skulle ha slagit. sig tillsammans med det BirchDunckerska partiet, med hvilket de ju ha det närmast liggande målet gemensamt: det nemligen att för. ögonblicket sätta sig emot all närmare politisk sammanblandving med Sverge. Detta, som utan tvifvel skulle ha varit, om icke det redligaste, åtminstone. det klokaste, tyckes emellertid icke skola bli händelsen; ty detta parti, hvilket jag för -korthetens skull vill kalla det ultranationala, har just i dessa dagar höjt sitt eget fylkesmärke i ett nytt veckoblad vid namn ?Vort Land?. Detta försök, hvars utsigter att lyckas ändock icke torde vara så ringa, förskrifver sig närmast från en krets af yngre män, hvilka under loppet af innevarande vinter med mycken. ifver och sommenhållning samt icke så liten talang agiterat förnämligast bland de studerande till förmån. för norsk-norskhet i språk säväl som i institutioner. Det är icke för intet, som den stock-konservativa politiska uppfattning, för. hvilken ?Vort Land? tyckes vilja göra sig till organ, har sökt och funnit bistånd i målsträfvarnes? läger. Ty den hvilar i sin djuraste grund på samma idylliska glädje öfver det ?goda gamla?, samma sfsky för hvarje raskt framsteg med det larm och den förvirring, som alltid åtfölja detta. Det är samma uppfattning af nationaliteten, de politiska institutionerna och språket såsom ett fideikomiss, hvilket till evinnerliga tider skall förbli stående utan att vidröras och uten att sjelf röra sig. Det är samma ständiga anropande af patriotismen, likasom om folkets i alla tider lefvande sjelfmedvetande, likasom om den speciella norska, svenska, engelska, o. 8. v. patriotismen, vore en ur skaparens hand fullfärdig utgången oorganisk produkt utan förmåga till utveckling och förändring. Söker men ett uttryck för motsatsen till dessa quand måme konservativa åcigter, hvilka partiets organ utan tvifvel scart skall formulera på ett ännu bestämdare sätt, så faller det sig särdeles lägligt, att man blott behöfver genomögna en för ett par dagar sedan utkommen liten bok, innehållande Forhandlinger i det skandinaviske Selskab i Christiania i 18647, hvars utgifvande förmodligen närmast blifvit föranledt af de mot sällskepet riktade beskyllningarne för kryptoRn HL —M MMMM