Aftonbladet – 21 mars 1867, sida 2

Ena ung flicka ?? Nära nog ett barn... och så vet man aldrig hvarifrån dessa arma sater komma eller när de kommit... nå, det hör ej hit, tillade han då hen såg de båda systrarnes brydde, till och med bedröfvade uppsyn. ?Vidare?, inföll herr Lenoir lifligt. Flickan bad mig om bröd. Jag gaf henne den sista biten som jag hade qvar, och det stod icke länge p förr än den var försvunnen. Jag räckte henne min flaska, hon drack några droppar bränvin och lemnade mig flaskan tillbaka med orden: Gud bedergälle er! Jag kommer ännu såväl ihåg det... och derpå insomnade hon bredvid elen.? Redlige man!? mumlade Rosette. Oh! det är inte meningen att berömma nig sjelf, fröken Rosette... nej... utan för utt komma till: frågan om spådomskorsten.? Vidare; vidåre!? Då ziguenerskan vaknade, var det nära lagningen. Deras ömkliga sol tycktes ha ust att visa sin nästibb. Man samlades omkring den uoca flickan och fördrade. att on skulle sjunga, dansa... och fördrifva edsnaden för ögonbliecket.?. Sjöng hon ?? Nej. och dansade icke heller. Men hon ade: Ni har räddat mig från hunger och cöld, och derför ville jag gerna vara er ryttig på något sätt. Hvar är chefen? — än löjtnant, som i följd af kulornas och lödenas makt tjenstgjorde såsom bataljonshef, iniann sig: — Er hand. — Här är len. — Barnet tog den, betraktade uppnärksamt dess linier, bleknade och gick vilare: utan att säga ett ord. . Vi hade alleammans stigit upp, och uten någon tillsäelse ställt oss i led. Barnetlät oss passera Evy. (Forts.)