man vid deserten skulle få tillåtelse att lägga pp armarne på bordet.? Ja med vilkor att icke kröka dem mera?, tillade värden skrattande, Ni är en falskbroder4, svarade den unga flickan, Sni skolkar. Det skall ni få betala mig en eller annan dag.t CGerna, blott det icke blir denna andra.Z Genast då. Må göra.4 La Pomme steg upp och räckte honom sin kind, Kyss migt, sade hon okonstladt, Fröken -Paques-Flenries, tillåter ni?4 frågade bir Lenoir. Yao NER CÅR bevars, det är något för stärkt. Jaså! jag har således icke min fria vilja, skrot la Ponime, innan hennes syster, som blifvu något förbluffad, kom sig för att svara. Tager man mig såledesför en pendant till den unge och vackre hr Artbur?4 Ingen af de tre männen tycktes märka det namn hon råkade att uttala. De skulle icke hafva tagit saken så allvarsamt om de kunnat ana att den olycklige studenten, i samma ögonblick som la Pomme nämnde hans namn, sof den orättfärdiges sömn, med knutna händer och vidt uppspärrade näsborrar. Nåväl, du tråkiga glädjestörare, tillåter du den hedervärde hr Lenoir att nedlägga sin vördnadsfulla tribut på min venstra kind?4 fortfor hon glädtigt. Ja, svarade systern, på ett vilkor.4 CAntages på förhand, sade hr Lenoir, som stod beredd att fullborda sitt ofter. Ni skall kyssa mig. också.4 Glada hurrarop besvarade hennes ord. Hr Lenoir lät icke bedja sig. — De båda systrarne hade ingenting att förebrå hvar