AK! Så mycket sämre. XCHuruså?4 CEmedan ni kommer att spela framdeles, om ni icke gjort det förut. Hon talar som en liten Sibylla! fortfor han småleende. Jag spelade således icke. Och just derför att jag icke spelade, blef det mig möjligt...? Berättaren drog upp sin näsduk ur fickan. Att... att hvad... fortsätt då..., ropade la Pomme förtretad öfver att se denna näsduk göre ett nytt afbrott i berättelsen. Hr Lenoir snöt sig, stoppade tillbaka näsduken i fickan och fortfor med största lugn : ?Derigenom blef det mig möjligt att observera hvad jag vu ämnar berätta för er.? 7 adiligen! Vid ett hörn af bordet sutto två perso ner. Den ene var ung, vacker, rik, och framför honom låg ett hundratal af tusenfrancs-sedlar, som han såg bortskrapas af eroupierernas rakor eller ytterligare påökas, utan att låta märka en enda rörelse af otålighet eller tillfredsställelse.? Hans namn?? frågade la Pomme. Gurmand!... Bredvid honom syntes en bbe med fullkomligt skalligt hufvud, med inne af tvetydig renhet och lika beskaffade händer, hvilken med en blyertspenna skref, annoterade, punkterade hvdrje drag på små kort, som lågo framför honom. Frågar ni mig icke efter namnet pi honom också, miss Rosa?...7 Nej tack.? ?Ni tycker mera om den andre?? Obetingadt.? ?Jag -fortfar. Dessa båda voro syn. barligen de mest nyfikna af helw sällskapet.? Nå, än ni? ni glömmer er sjelf?...? inföll Röosette skämtsamt.