gått honom, samt derefter en längre tid varit sjuk. Förutom f. d. korgfabrikören Ekenberg och korkskäraren Woltki var äfven f. d. skänkförestånderskan Charlotta W. Dahlberg tillstädes. Sedan protokollet blifvit uppläst och Larsson mot riktigheten af detsamma gjort några obetydligare anmärkningar, fingo Ekenberg och Woltki redogöra för sin föregående lefnad, hvarefter NäR i hufvudsaken erkände det af sjömannen Nåtberg omvittnade och af Larsson äfven till större delen erkända våldet mot Andersson. Härefter fick Charlotta Dahlberg aflägga vittneseden, och berättade hon ungefär detsamma som det vid föregående rättegångstillfället hörda vittnet Nåtberg, d. v. s. att Larsson, Ekenberg och Woltki sedan de inne i rummet slagit omkull Andersson, alla tre sparkat honom. Målet uppskiöts till den 1 April, till hvilken dag vittnet Nåtberg skulle åter inkallas samt Charlotta Dahlberg äfven infinna sig. Ekenberg och Woltki ålades komma tillstädes vid hemtnings påföljd och skulle Larsson från arbetsinrättningen inställas. — Sjelfmord. Drängen Carl Gustaf Theodor Ägren, i tjenst hos bagaren Sjöberg, boende uti huset n:r 23 vid Tjärhofsgatan, har i går e. m., vid 4-tiden, inne i drängkammaren afhändt sig lifvet medelst ett i munnen aflossadt böss-skott. Vid polisförhöret i dag upplystes det att Ågren, som var född 1841 i Brännkyrka och tjent hos hr Sjöberg öfver 2 år, flere gånger under denna tid kommit på balans vid uppbörd för bröd och nu äfven var det. Ett med blyerts skrifvet kortfattadt afsked till kamraterna, deri han begär att hans kläder måtte lemnas till hans slägtingar, hade sjelfmördaren lemnat efter sig. — BSedelförfalskare. I tidningen Kalmar läses: Södra Möre häradsrätt fortsatte den 6 dennes ransakningen med för förfalskning och trängs ling af sedlar häktade Peter Erik Davidsson från Backabo samt dennes föräldrar och broder Johan August, hvilken sistnämnde först togs i förhör och förklarade, att han ville erkänna om föräldrarne och yngste brodern blefvo frikände. Den bekännelse, han sedermera skulle afgifva blef dock så sväfvande och otrolig, att referenten ej vill trötta läsarens uppmärksamhet med att återgifva densamma. Emellertid vidhöll han, att hvarken far eller mor eller yngste brodern hade någon kännedom om saken. Slutligen uppläste domaren Johan Augusts bekännelse inför fingpredikanten Tode, hufvudsakligen innehållande att Lindberg och Peter Erik öfverenskommit att göra falska penningar samt dela vinsten. Johan August hade skjutsat dem från Wexiö till Backabo då P. E. hade sagt, att bland reseffekterna funnos träbitar att göra penningar med. Föräldrarne hade ej utlemnat någon mat till Lindberg, utan detta hade P. E. ombestyrt. Sedan sedeltillverkningen var fullbordad hade Johan August en natt, under det att föräldrarne sofvo, skjutsat L—g och P. E. till Kalmar. Johan August vitsordade nu riktigheten af fångpredikantens protokoll. Ensamt ransakningen med J. A. upptog öfver 2:ne tim: mar, hvarefter Peter Erik nedfördes från sin cell och afgaf en efter referentens åsigt, fullständig bekännelse utom i afseende Pp föräldrarne, dem han äfven sökte skydda. P. E. berättade, att han under sommaren år 1865 på en krog i Stockholm sammanträffat med Lindberg, som då omtalat att han kunde göra nn P. E. arbetade någon tid derefter vid jernvägen i Upsala, men uppsökte ånyo Lindberg och förmådde denne att resa vg till Småland. För brodern Johan August omtalade han affären, men föräldrarne fingo ej veta något. Han beförde endast husrum för en kamrat, Masse ravall, hvilken redan är dömd i Kronobergs län, försköt 50 å 60 rår till proviant och erhöll sedermera 4000 rdr af de falska sedlarne. Papperet köptes dels i Stockholm, dels i Wexiö och inealen förfärdigades i Wissefjerda. Omkring 20,000 rdr tillverkades och voro 6300 rdr nedgräfda å ett ställe, som P. E. enskildt uppgaf för åklagaren, kronolänsmannen Th. Lindvall, Masse Krawall hade träffat personer, som varit honom behjelplige att utprångla sedlarne och Lindberg hade sagt sig känna en köpman i Stockholm, hvilken ville köpa penningarne?. Pressen hade af P. E. och Johan August blifvit körd till en skog och ligger der nedgräfd. Masse Krawall hade varit förläggare åt en person. som hette Ödman, som föret gjort ?dåliga penningar, men Ö. och en oxhandlare Lindström, som varit med härom, hade blifvit gripna i Malmö. Uti Stockholm hade Lindberg haft en annan person, som varit med om saken, men denne hade varit god vän med polisen?. Sean P. E.tlyckats, likasom Lindberg, utprångla några sedlar i Kalmar och en del i Stockholm, nade P. E. vid. Liljeholmsbron kastat sedelknyet i sjön. — Modren Gertrud Olsdotter, hvilken nför fångpredikanten sökt ställa sig tokig, förökte nu detsamma vid domstolen och nekade ortfarande, likasom fadren David Magnusson. Johan August erbjöd sig ånyo att erkänna, om öräldrarne blefve lösgifne. Några i saken af. rörde vittnen hade inga upplysningar af vigt itt meddela. Ett par vittnen uteblefvo. Ransakningen uppsköts till den 27 dennes, och skall iklagaren under tiden söka att få reda på de redgräfda penningarne äfvensom på pressen, vadan K. M:ts befallningshafvande skulle annodas att låta Peter Erik, under bevakning, aföras till Wissefjerda, för att vara behjelplig vid ftersökandet. Ransakningen för dagen uti detta nål upptog 5 timmars tid.