Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 3

Er skål, unge man! sade pappa Pi. son. urTack 12? E Papp SDemernas och värdens skål,4 Mycket bra. Gubben ämnade sätta sig ned. Men Arthur hejdade honom. eNu är det min turt, sade han. Låt oss höra?, inföll Ja Pomme. Oraklet ämnar tala, Arthur ställde gig stadigt på sina ben, blickade den gamle soldaten från kejsurdömet rakt i ansigtet och uropade med hög röst: Skål för den stackars Hudson Lowe, som mot sin vilja tvingas att lefva på Sein Helenas klippa, för denne afsette tyrsnn som...4 En isende tirstnad uppstod rundtomkring honom, Gubben förstod ij början icke hvad han menade. Men reseexpedilen, den gästfrie värden herr Lenoir hade uppfattat den unge man nens eländiga skämt. Det var ett besynnerligt skådespel. Vredeu jagade blodet åt hans hufvud; lan reste gig upp från stolen och fattade den miss lyckade skämtaren stadigt i armen. Fördömda pojke! ropade han till honom med en röst som icke egde ett menskligt uttryck; ?gå er väg ... Ni kan skatta er lye.lig, att vara mir gäst, eljest! ..? Huru? hvad menar ni? det är icke år er... det gäller portvakien ...7 Man ryckte Arthur ur herr Lenoirs händer, och pappa Pinson ledsag:de honom ända till trappan. Då de hunnit dit, blic kade han honom in i hvitögat och kastade innehållet i sitt ännu fulla glas midt i ansigtet på honom utan att säga ett orj. i tudenten uppgaf ett rytande och , vill ; rusa på honom. Men gubben sköt honom