Aftonbladet – 19 mars 1867, sida 2

I dagens utländska post finner man en kort redogörelse för Thiers interpellation till.regeringen den 14 dennes i lagstiftande kåren; Thiers talade mycket tydligt och klart, och Wäds röst var starkareän vanligt, men man tyckte sig dock på densamma märka att han befann sig i ett upprördt tillstånd. Han började med att konstatera den allvarsamma ställning, lHvari Europa och isynnerliet Frankrike befann sig. Detta bevisas, menade han, redan af den lag, som man för några dagar sedan framlade för kåren och hvari man gifvet utsigt till så storartade rustningar, att Frankrike aldrig sett något dylikt. . De öfriga makternas håll; ning häntydde äfven på, att de med stora bekymmer motse framtiden. Österrike, som dock så väl behöfver lugn, förökar och reorganiserar sin armå; Italien, som så länge försatt Euröpa i oro, men nu väl sjelf längtar efter lugn, håller en stark arm på:benen; Ryssland, Spavien, Portugal, Skandinavien, Sydtyskland, ja till och med detaf hafvet skyddade England rusta, emedan alla förutse en sig närmande fruktansvärd storm. Hvad Preussen angär, så ville han ej tala om de nå makt, då den genom sin utomordentliga militära maktställning gifvit den närmaste aniedningen till dessa rustningar. Men den orsak, somframbragt hela denna sak, är att söka. i de så kallade nationalitetsidernas allmänna utbredning. Man har för deras skull omkonstituerat folken och derigenom bragt allt ur sina fogningar. Amerika, som vunnit så ofantligt mycket i omfång och nu skall bli ännu mäktigare, har man tagit till mönster och tillika, framställt setsåsom en fara, hvilken dock icke finna, emedan 3000 mil skilja. det från Europa. Thiers är en kraftig motståndare till nationalitetsprincipen-och döljer icke den afsky, som denna princip, ingifver honom. och på hvilken han kastar skulden för att den europeiska jemvigten gått om intet. Förr, menade han, hade den europeiska jemvigtens grundsats. ledt staternas öden. Man hade då icke tält att någon stat vann. öfvervigt, och hvarken Ludvig XIV eller Napoleon I förmådde motstå den koalition, som satte en damm mot. deras verldsherskare-id6er, . På den tiden respekterade man också de små staterna, till och med de, som nedsjunkit från sin fordna glans, såsom Holland, hvilket förlorat väldet på hafvet, och Sverge, som en gång sände sina trupper ända till Wiens portar. Denna gamla politik har utgjort Frankrikes storhet, nyaremotde nya rundsatserna varit skulden till rörelsen till öOlens förmån och bemödandena till ltaliens enhet. Men man respekterar icke längre denna politik, och förhållandena ha derför blifvit så allvarsamma, att hela Europa råKat i uppståvdelse. Thiers ville aaturligtvis underkasta dessa förhålländen en närmare pröfning; men dertill behöfde han kammarens hela väivilja och fulla understöd. Alla hade härvid pligter att uppfylla. Somliga måste klart och tydligt säga, hvad och hurudan ställningen vore, och de öfriga måste egna dem sin fulla upp: märksamhet. — Tolaren kastade härefter i 12 timmes tid en återblick på de sista händelserna och kom så till det sista kriget. En man har funnits, en djerf minister har funnits för att hastigt göra Preussen stort, yttrade han. Denne minister är dristig och en gor patriot i sitt land, som han förökar till 30,000,000 menniskor. Hr Bismarck hade förra året fullkomligt riktigt bedömt ställningen. -Han hade förutsett, att Österrike blott hade hälften af sina stridskrafter ledig, emedan den andra var sysselsatt i Italien. I intet fall kunde. utgången ha en