— Eldsvåda på Vikbolandet. En olyckshändelse, som kunnat blifva i högsta måtto sorglig, tilldrog sig sent på aftonen i söndags på Vikbolandet, i det elden kom lös i Norrmems by i Östra Ny socken. De flesta af byns invånare hade redan gått till sängs; endast i en af byns fem gårdar var ungdomen ännu vaken, sysselsättande sig med lekar, då elden observerades; det först antända uthuset, en loge, var då nästan nedbrunnet. Man tänke sig de arma menniskornas förskräckelse, då de blefvo väckta och funno lågorna snart sagdt öfver sina hufvuden! olket kom snart i rörelse och närboende grannar skyndade till för att hjelpa vid släckningen; men oaktadt de mest förtviflade ansträngningar att hämma eldens framfart, uppbrunno uthusen till två gårdar, den ena tillhörande Sv. Andersson och den andra frih. von Block, men arrenderad och bebodd af Hans Olsson. Allt foder jemte omkring 70 tunnor spanmål och all åkerredskap m. m. förtärdes af lågorna, Hästar och fäkreatur räddades med nöd, men en mängd får blefvo innebrända, emedan dessa djur, i stället för att sky elden, spruvgo midt i den. De nedbrunna husen voro brandförsäkrade, men ej de förstörda inventarierna, hvadan arrendatorn Olsson lidit den svåraste förlusten. Detta innebär en ny kraftig maning till -hvar och en att låta brandförsäkra sm egendom, hvarigenom för en liten uppoffring pr år ofta fullkomlig ruin kan förebyggas! (D. NN.)