— Den litterära eganderätten. Med anledning af det växande intresset i England för nordisk litteratur anmärker Kjöbenhavns Dagblad att, med hvilken tillfredsställelse man ock mäste iakttaga denna företeelse, det likväl måste beklagas, att de internatio nella förhållandena ha till följd, att hela fördelen af en sådan entreprise, som t. ex. öfversättningen af Andersens äfventyr, tillfaller den främmande förläggaren och öfversältaren. Medan skalden i sitt hemland skördar blott en ganska ringa frukt af sina arbeten, exploiteras dessa i utlandet och rikta främmande bokhandlare. Det synes oss derföre, säger bladet, som borde man i de skandinaviska länderna tega lämpliga mått och steg, för att gevom ömsesidig öfverenskommelse åt författarne betrygga åtminstone något af den vinst, deras verk på detta sätt förskaffa främlingen. Visserligen skulle öfversättningsimporten härigenom : ågot hämmas, men äfven det skulle lända vår egen produktion till gagn.