Ilar, beordrades att nästkommande söndags e. m. personligen uppvisa sina, då rengjorda, persedlar. Denna lindriga bestraffning visade sig verksam, på samma gång den af manskapet ansågs fullt rättmätig. Kompanibefälhafvaren egde äfvenledes då skyldighet, att noga öfvervaka ammunitio nens värd uti ammunitionsbodarne och de af manskap icke utehafda persedlarnes skötsel uti kompanirustkamrarne. Och det kun: de ej då hända, fom nu för tiden icke lärer vara ovanligt, att en afgående kompanibefälbafvare, vid sin afresa till permissionsorten, till sin efterträdare blott aflemnar några få journaler, hörande till expeditionen, eller att den sistnämnde nödgas, efter den förres afresa från landet, uti dess bostad, bland efterlemnade effekter, uppleta kompaniexpeditionen. Ej blott expedit:onen öfverlemnades, på min tid, i fullständict skick, men jemväl kompaniet tillhöriga persedlar, ammunition m. m., skulle i enlighet med reglementets föreskrifter, med derå upprättad förteckning, öfverlemnas till den nye befälhafvaren. Först sedan detta försiggått och allt befunnits utan anmärkning at vederbörande förman, tilläts den permitterade att från orten afresa, eller sig annorstädes uppehålla. (Forts.)