Nr j: männa omdömet på ön, en lika duglig militärchef i ordets fulla bemärkelse, som god e ) och skicklig landshöfding. Någon småaktig r fruktan att nedsätta sin värdighet blef om I, honom icke spord. Den tiden minnes jag j väl, ehuru mitt minne till följd af tilltagande ålder någon gång slår felt i förhållantjden som ligga närvarande tid närmare, att ,) ban fordrade att hrr bataljonschefer, i egenj SER af tjenstgörande majorer, helt och hället I skulle sköta sina resp. bataljoner och föret)skref, att de voro honom ansvariga för den -Jallmänna ordningen och disciplinen derinom; i enlighet med K. M:ts tjenstgöringsreglementes föreskrifter; samt att kompanicheferva hade enahanda ansvar inför bataljonscheferna och egde att af dem underordnade afdelningschefer och korporaler, äfvensom af manskapet under tjenstgöring fordra lyd.Jnad och ordning uti allt hvad till tjensten hörde. . Från reveille, som den tiden slogs kl. 4, Itills tappto om afton, följde och deltog han ; I nitiskt i öfningarne under mötet. Sjelf mottog och aftackade han bateljonerna, samt följde med uppmärksamhet de särskilda afdelningarnes öfningar under exercisen, nogJgrannt men humant görande sina rättelser. Han tillät sig icke härvid denna öfvermoIdiga ton, som sårar och retar och ännu I mindre att öfver hela kåren uttala en för.kastelsedom å priori, och om han under exercisens ifver lät komma sig till last en öfverilniog, var han icke sen att ridderligt Ilemna den sårade full upprättelse. Säker Ji sina etycken, voro dock hans anmärkninIgar alltid i sak riktiga. För sina officerare Järer han i ordets sannaste bemärkelse varit, såsom chef, en far. Det skall, enligt allas omdöme, ej med lläpparne hafva försäkrats , Satt fänrikens oo OR Mo ee I broderade generalsrockent -— han uttalade Jej ens så förhoppningsfulla ord; men djupt Joch trofast stodo de ristade i hans hjerta, till så mycket mera glädje och fromma för Ihans officerare, hvilka vid ofta upprepade Itillfällen fingo emottaga de vackraste prof af hans ädla och deltagande sinnelag. I Man har segt, att det ej var på stående fot som cfficerare den tiden gjorde sina enskilda uppvaktningar hos chefen, utan vid dennes sida satt cfficern, en välkommen gäst, föremål för vänskap och deltagande, samspråkande fom soldat med solat. Man säger att officerarne voro, en gång för alla, tllsegda att när de som resande vistades i staden, eller bodde der, stod chefens hus dem öppet och mer än en gäng lät ban kalla till sig en till staden nyligen kommen officer, med tillsägelse att i sin jeruce några vänner. General Hohenhausen egde ej någon stabschef, blott tvenne ur nationalbeväringen kommenderade adjutanter. Utan att för af fördelen eller möjliga olägenheten härsef, vill jeg endast omnämna det faktum, att han ansägs, ej blott hemmastadd, utan äfven skicklig i sitt ganska trägna och ansvarsfulla kall, som general en chef för vår lilla armåkår. Det kunde då ej hönda, att man fick höra en dylik, vilseledande och hätsk utlåtelse, som att bataljonscheferna ej äro annat än en sorts kompanichefer; och måhända då subalternerna en sorts? underofficerare? Eller att en chefens herrsklystaa sdjutent understod att betrskta sig, tvärtemot hvad reglementen och praktisk vana lära bestämma, såsom tjenstgörande major för de då några och 20 kompanierna. en uppgift, en pligt, att inom officerskåren åvägabringa en ridderlig och god kamratanda, och städse sökte och fann han sin styrka uti den odelade vördnad, tillitsfulla förtröstan och varma kärlek, som kårens officerare i hög grad egde till denna sin chef. Dessa, och möjligen äfven följande reflexioner kunna synas gå ifrån ämnet: thvad är gjordt och hvad bör göras för Gotlands försvar; men att så ej är fallet, torde vid närmare eftertenka lätt inses, då väl ingen lärer bestrida, att en sann och god anda inom en officerskår är, först och främst, ett oundgängligen nödvändigt vilkor, om fosterlandet i farans stund skall kunna påräkna ett kraftfullt gagn åf förevarsstyrkan. Att inom Gotlands pationalbeväring funnits denna anda är visst; må man äfven se till, alt den nu finnes der. I dessa tider af politisk våda, borde väl fosterlandskärleken mana hvar och en, fom sig vederbör, att vaka öfver sitt kall, och deita om möjligt, i ännu högre grad här i denva från moderlandet långt aflägsna och för den garcla fienden blottställda provins, hvilken torde blifva nödsekad, åtminstone vid första angreppet, att förtrösta på sig sjelf och egen stridbarhet. Att den härvarande militära organismen under sednare åren, i afseende å denna sin stridbarhet, ej obetydligt försämrats och det till den grad, att den företer alla tecken till fullkomlig rpplösning, lärer beklagligen blifva ett allt mera erkändt faktum, till föga hugnad för stat-n, hvars rika årliga anslag således utan synnerlig nytta förspillas. Under min förra vördade chefs, general Hohenhausens styre!se herrekade, som redan blifvit anfördt, ej blott en god anda inom officerskåren, utan jemväl god ordning och militärtakt inom kompanierna, hvarmed allmän belåtenhet inom befolkningen äfven var förenad. Instruktioner, för hvarje tjenstegrad voro, korta och tydliga, uti de delar af tjensten der K. M:ts tjenstgöringsreglemente icke var tillämpligt, utfärdade. En hvar kände sina åligganden och uppfyllde med nöje sina pligter. Oflicerarne, äfven inom subalterngraden, voro då, ehuru med löner betyrligt understigande de nuvarande, till stor del bosatta inom kompanierna, der de mellan mötena skötte expeditionsgöromålen, öfvervakade vapenvården och deltogo uti de frivilliga skjutöfningarne, hvilka, med alla till buds stående medel, städse uppmuntrades af den nitiske och i sin fjenst oförtrutne militärbefälhafvaren. Officeren kände då icke allenast till namnet, utan äfven till dess personliga egenskaper, hvarje underbefäl, ja! hvarje beväringskarl. Ett godt förhållande rådde gemenligen mellan befäl och manskap, och utan afseende å uniformen, såsom kännetecken, hyste en hvar af det sistnämnda personlig aktning Aaah dot sannacta färtrnranda 08 making: a hjerta slog varmt för kamratskap under den civila drägt deltaga vid middagebordet, närvarande vilja ingå i närmare granskning : Det gjordes af general Huhenhausen tilll.