Aftonbladet – 13 mars 1867, sida 2

vapen, blefvo degraderade, dömda till deportation och afsända till Guyana. Någon tid derefter omtalade tidningarne att två deporterade blifvit dödade vid ett försök att rymma från kolonien. Dessa båda deporterade hette Alain Kergratz och Ivon Kergratz, den ofvannämnde kaptenen och bataljonschefen. Hvad angick den vagabond, som de försökt att insätta på hertigens plats, så hade han lyckats fly ur det fängelse, der han afvaktade sin dom, och Pariserdomstolen dömde honom till döden under namn af Etienne Loriot. Portvakten i huset vid gatan Astorg var ingen annan än Hervå Kergratz, grefvens dibroder och fader till de båda degraderade officerarne. Sedan slottet Kerouartz blifvit stucket i brand och plundrats, och sedan Herv lyckats dölja grefvinnan och hennes barn på säkert ställe, hade han icke funnit någon bättre utväg at: undslippa sina fiender, än att ingå i republikens armer. Till detta ytterligasteg hade han förmåtts, icke allenast af omsorg för sin egen säkerhet, utan äfven af hoppet att kunna möta sina båda söner. Hervå förrättade sin tjenst med den punktligaste EOCpre het var tapper som den tappraste, och blef derför sergeant i kejserliga gardet. Af sina kamrater inom regementet hade han för sin tystlåtna karakter erhållit tillnamnet Pappa Pinson; och sergeanten hade blifvit så van vid detta tillnamn, att han tycktes ha glömt sitt eget, 1815 tog han afsked ur krigstjensten. I stället att återvända till sin hembygd, der han lätt kunnat lefva på sin pension och sitt hederslegionskors — Herv hade nemligen blfvit dekorerad vid Smölensk af kej